Vi fick en kallelse. Nej, nej, inte till Livets Ord eller liknande, och ska sanningen fram så var det inte vi som fick den heller. Det var vår bil som skulle infinna sig på Svensk Bilprovning AB för den årliga Argusgenomgången, det vill säga KontrollBesiktning. Som vanligt så sköts inte dessa sysslor av manfolket i huset utan de överlåts med varm hand till quinnfolket, vilket innebär att det ligger inom undertecknads ansvarsområde.

Ett år tänkte jag att jag skulle vänta ut karlsloken min. Jag hade klurat ut att om jag inte låtsades om eller tog tag i det här med besiktningen så skulle väl han, min älskade man, i sista minuten komma på att vi har en bil. En bil som det skulle komma att bli körförbud på om inte någon, det vill säga han såg till att få bilen besiktigad inom terminen.

Vad resultatet blev?

Jojomensan, undertecknad fick ge upp den Vassbölska envetenheten och själv pallra sig iväg in till närmsta bilprovning månadens sista dag, dagen innan körförbud skulle träda i kraft. Med spädbarn tryggt installerat i baksätet åkte jag i arla morgonstund till närmsta bilprovning och ställde mig i en redan lång kö - det var på den tiden Bilprovningen hade Drop-In. Drop-In och månadens sista dag betydde låååånga köer. Timmarna fram till Bilbesiktningen skulle öppnas fördrevs med matning av barnet ur egen förpackning, samt för egen del imundigades kaffe ur medhavd termos. Några timmar senare, när Bilprovningens personal börjat sin arbetsdag och med ett stort & brett flin öppnat portarna för oss Sista-Minutrarna kunde bilen besiktigas. Bilen gick igenom, och kunde köras ytterligare ett år innan nästa besiktning skulle drabba...mig.

Utöver planerad social- och miljöträning för våra valpar och unghundar så får de alltid följa med på allt som bryter vardagen därhemma. Så nu fick Ewert purras i tidig morgonstund - vilket en gårdshund i regel inte har, morgonstund alltså. Våra gårdshundar vill gärna ligga och dra sig framemot förmiddagen innan de mornat sig. Men för att återgå till dagens besiktning så tänkte jag att Quinna & hundvalp som åker och besiktigar... Nog sjutton borde väl det överväga på plussidan för att få bilen igenom, eller hur?

När vi kom in till besiktningen så charmade givetvis Ewert både personal och besökare. Svansen gick som en propeller, det var ju SÅ trevligt. När hälsandet var överstökat tog undersökandet av den konstifika lokalen vid, Ewert tog på sig arbetskostym och var ute på spårjobb! Han klev frejdigt på - över rullande järnrullar, gick på galler, ner i gropar, under bilar och Bingo! Han hittade rastplatsen med kakor till hundarna. Vilket himla trevligt place! Det fanns ju även dryckjom till mänskorna så matte kunde sitta ner en stund, på det sättet hann det ju slinka ner mer än en kaka...

Resten av tiden fördrev Ewert med att noggrannt studera "sin" besiktningskille och vad han gjorde med Ewerts bil. Killen körde billyften upp & ner och knackade med hammaren så det tjongade i plåten, men inte en rädsloreaktion syntes hos Ewert - bara trygg nyfikenhet.

Då blir jag som uppfödare stolt! Stolt över att vi (peppar, peppar) har gjort en parningskombination där avkomman inte har arvbar rädsla. Vi har ju några generationer som vi har god kännedom om, men man vet ju inte vad eller vilka egenskaper som döljer sig i linjerna bakefter och som kan dyka upp många generationer senare. Jag känner också stolthet över att jag lyckats med miljöträningen så att Ewert har blivit en trygg och stabil hund, en lugn & trygg hund som ser med nyfiken forskarblick på omvärlden!