Hemkommen nyligen från en föreläsning med Lars Audell vandrar tankarna kring de erfarenheter och pragmatiska kunskaper om skelettdefekter som denne kunnige man delat med sig av. Tänk om, tänk om bara han hade stannat kvar och fått gehör för de kunskaper som han och hans avdelning samlat på sig under alla år baserat på alla de tusentals hundar och röntgenplåtar som passerat förbi. Pragmatisk kunskap baserad på hundratusentals fall över lång tid. Det finns inte så många i världen som besitter denna sortens expertkunskap utifrån avläsning av röntgenplåtar på mer än 1 miljon leder, framförallt höftleder, av olika raser och åt olika kennelklubbar i Europa.

Fram till och med år 2000 hade Lars Audell med team avläst ca 90 000 röntgenplåtar. En avläsning där de upptäckt att det inte gick att avläsa alla hundraser efter en och samma mall, utan de använde ett rasanpassat avläsningssystem. De tog också hänsyn till slappa leder till skillnad mot dagens mätmetod enligt Norbergs vinkel vilken ger som resultat HD-fel. Tax och drever var några av de raser som såg helt annorlunda ut än standardmallen Fido, det vill säga standardmallen Fido i mätningen utgick från den arbetande brukshunden av rasen Schäfer. När taxklubben upptäckte några HD-fall i rasen, beslöt de röntga några hundratal hundar för att sedan utvärdera resultatet. Audell berättade att Taxklubbens företrädare helt lugnt hade konstaterat att deras ras såg annorlunda ut i skelettbyggnad, och att det som enligt mallen utvisade HD-fel i själva verket för deras ras inte var någon HD-defekt utan ett metodfel och alltså inte innebar något reellt problem för hundarna. Klokt handlat - var finns dessa visa människor i hanteringen av vår ras?

Det var år 2000 som FCI beslöt att alla anknutna länder skulle avläsa enligt samma system och införde den så kallade Norbergs vinkel som norm för avläsning av Höftleds Dysplasi, HD. SKK:s bestämda åsikt var att det borde införas rasanpassad avläsning/röntgen baserad på Audells med team erfarenheter från ca 90 000 avläsningar. I FCI-omröstningen jämställdes Sveriges 90 000 avläsningar med till exempel Luxemburgs 10 avläsningar - båda länderna fick en (1) röst vardera. Gemensam avläsning enligt Norbergs vinkel röstades igenom och var ett faktum. Hur stor erfarenhet har en avläsare från 10 avläsningar contra 90 000? I mitt tycke verkar FCI värdera och hantera expertrelaterad kunskap och erfarenhet på ett mycket underligt sätt. Förfärande är också tanken på hur många hundar som slås ut ur avel och/eller avlivas i alla FCI-anknutna länder världen över på grund av att deras höfter inte är byggda enligt mätmallen för Norbergs vinkel.

Lars gick mycket noggrant igenom hundens olika utvecklingsstadier, han tryckte på vikten av att ha grundkunskapen om hur skelettet växer för att förstå hur, när och var defekter uppkommer. En nyfödd valps skelett består av brosk, och är en kritisk period där det i många fall inträffar händelser som kan ge förändringsskador på skelettet, t ex defekter vid födsel, "swimmer" m m. Hos små valpar kan till exempel swimmers ge på sikt HD-fel. Slapphet i leder är också en faktor som vid mätning och avläsning hamnar i kategorin HD-fel. Vid ca 2 månader börjar brosk förbenas till ben i "kulan" och längs utmed en smal remsa i mitten av rörbenet. När valpen är ca 4 månader har delen ben ökat och brosket minskat ytterligare. Här sker även längdtillväxt, inte är utmed hela benets längd utan tillväxtzonen är strax under kulan vid övergången till benet där kulan får sin näring via ledvätskan. Detta är en mycket kritisk period med avseende på skador, och här uppkommer skelettdefekter ofta utifrån trauman efter ovarsam och häftig lek med andra, ofta större hundar. Han menade också att valpfoder inte bör användas mer än under de första 2-3 månaderna av en valps liv, för att sedan gå över till vuxenfoder. Viktigt är också att hålla valpens vikt för att förebygga skelettdefekter, alltså inga tjocka hundar med "valphull".

Han gick igenom några av de mest kända defekterna, bland annat ED, Saaralisation, Perthes och Ostiocondros för att nämna några. Ostiochondros är en defekt där benet inte hinner med att förbenas under tillväxt. Uppkommer oftast i 6-månadsåldern, och opereras oftast inte om inte hunden är halt. Defekten anses rasbunden och finns även hos grisar, får, tjurar och hästar. Det finns dock inte någon studie på ärftlighet hos hund. Lars menade att det går att hindra uppkomsten genom att hålla igen på maten! - en direktrelaterad faktor för uppkomst.

Fråga uppkom och ventilerades om det nya Avelsindex, och Lars Audell förklarade vad det bygger på, de olika faktorerna och hur detta skulle komma att fungera. Visst känner jag igen argumentet om Avelsindex som en Frälsare från HD i aveln i samband med införande av Hälsoprogram för vår ras...  Audell berättade att Avelsindex bara skulle komma att införas för de stora raserna:   "-De andra får bara stå och titta på.". 

Vad var då kontentan av föreläsningen, och vilken slutsats framförde då Audell?

Jo, "-RASANPASSAD RÖNTGENAVLÄSNING och låt din hund äta MINDRE PORTIONER & MINDRE ENERGI-/PROTEINRIKT FODER".