Lille Frej från sista kullen har flyttat hem. Hem till de trakter där hans like enligt berättelserna i den Nordiska Mytologin verkade. Nu har det kommit hälsningar och foton från hans nya familj. Han har det morsomt och gott, hälsar far i huset.
"-Hele familien liker han så mye, og han är så snill."
Glädjen och lyckan sprider sig i hela kroppen över att uppfödd avkomma har det bra och blir älskad, och har en familj som vårdar och uppskattar honom för det han är och de egenskaperna han har!
Kan det bli bättre?
AnnC
22 oktober 2009 13:50
Så gott han mår lille Frej! :) Jag delar det där att det är viktigast att valparna kommer till familjer och får det bra. Att de kommer till någon som far runt på utställningar och tävlingar och meriter uppfödaren kommer i andra hand.
Erika
22 oktober 2009 16:07
Självklart, det är ju först och främst sällskapshundar, och bra familjehundar som vi föder upp. Det finns väl ingen som enbart kan föda upp utställningsstjärnor, skulle jag tro. ;o)
Duritzan
23 oktober 2009 15:50
För att fylla på: om jag kan välja mellan två köpare där den ena ska fara runt och tävla/ställa ut och den andra vill ha en familjehund så vinner den senare köparen. Även om det inte ger min kennel "status"...
Erika
23 oktober 2009 16:22
Duritzan:
Håller med Du - för håller inte hunden måttet för den som är utställningsintresserad så riskerar hunden att bli bortglömd eller rent av omplacerad. Och det är inget man önskar! I en familj blir hunden älskad och vårdad för sin egen skull.
Erika