Det diskuteras och agiteras att vissa hundraser skulle förbjudas och i det sammanhanget nämns ofta pitbull, ovtjarka och herdehundar som varnande exempel. Och javisst, dessa raser har genom avel en mentalitet med egenskaper som är väl anpassade till de uppgifter som hundarna är ämnade till. Därmed har de också en lägre retningströskel och går snabbare än många andra till angrepp eller försvar. Vissa av egenskaperna som dessa raser har passar därför inte så bra in i dagens samhälle och i ett familjeliv, därav "farligheten" när de egentligen reagerar helt enligt sin natur och djupt nedärvd instinkt.

Men, det som inte diskuteras så intensivt är det absolut farligaste som finns, det vill säga en O-ansvarig hundägare! En hundägare som inte bryr sig om det den har i snöret, eller rättare sagt, inte bryr sig ett skvatt om omgivningen och deras hundar. Den här kategorin hundägare borde organisationer och föreningar verkligen koncentrera sig på, anser jag. Inte för att hunden eller rasen är "potentiellt farlig", utan för att den blir det i dessa hundägares händer. Är det någon som skall drabbas av förbud att inneha hund eller konfiskering av hunden så är det denna kategorin!

I början av veckan var Cigge och medföljande husse ute på Gärdet och rastade varandra. Cigge är kullbror till vår Ceasar. Medans de som bäst höll på med den sociala frotteringen bland medhundar och -människor, blev Cigge attackerad av en annan hund. Trots att Cigge tydligt ger signaler om att inte vilja mötas till kamp, vänder huvudet åt sidan och blottar strupen, så fortsätter den andra hunden att gå våldsamt till anfall. Den hugger vilt och aggressivt i ben, tassar, muskler, buk, och huvud, ja vart den än kommer åt på en Cigge som då ligger ner på rygg och visar alla signaler till underkastelse som finns. Det är absolut inte ett normalt beteende hos en hund att fortsätta attackera när motparten visar underkastelse, och blottar hals och buk!

Tur i oturen så hade den andra hunden sitt koppel på så att Cigges husse lyckades rycka bort den från hans egna hund. I blod, gny och gnäll och villervallan som uppstod var de som stod runt omkring mest koncentrerade på att kontrollera vilka skador som uppstått och om Cigge kunde stå, gå eller röra sig. När det konstaterats att Cigge behövde komma pronto till veterinär, så upptäcks också att den attackerande hunden med matte hade försvunnit från platsen.

De upptäcker dock att hunden med matte längre bort på väg till parkeringen för att åka därifrån. UTAN att ha kontrollerat hur det gick med den andra hunden, dvs Cigge. UTAN att ha lämnat namn och andra kontaktuppgifter till Cigges husse för kommande ersättningsanspråk avseende Cigges veterinärvård. UTAN att ha bett om ursäkt eller att ta ansvar för vad hennes hund orsakat.

Bara vänder ryggen till, på väg därifrån, för att ta bilen och åka hem...

Jag själv har fått mina hundar påhoppade och angripna några gånger under årens lopp, och vet mycket väl hur en sådan här attack kan skada. De fysiska skadorna är hemska, javisst, men de läker oftast ut. Men de skador som går djupare och är betydligt mer destruerande är de psykiska där beteendet hos hunden helt kan förändras på grund av en sådan här attack. Det krävs oftast oerhört mycket jobb, tid och  beteende- och miljöträning för att få sin hund hel, lugn och trygg igen. Jag blir lika förtvivlad och upprörd varje gång jag hör talas om något sådant här, och blir mer och mer övertygad om att det är hundägarna som borde förbjudas i sådana här fall. Förbjudas att ha hund, för även den lugnaste, timidaste, mentalt stabila hund kan förvandlas till en potetiell varg i händerna på en dålig hundägare.

Cigge då? Jo med diverse mjukdelsskador, bitskador i led, ben, huvud, buk m m och örat avbitet så är han trots detta vid gott mod ute på promenad, meddelar en chockad, arg och ledsen husse. Jag blir så rödglödgat förbannad och arg för Cigge och för husses skull att de ska behöva uppleva något sådant och ledsen att det ska behöva hända. Varför i herrans namn släpper man sin hund lös om den tidigare visat aggressiva tendenser och utfall? Varför går man på en hundtät rastplats med en hund som är aggressiv mot andra hundar?

För mig framstår egenskaper som än mer värdefulla att bevara, de egenskaper som fortfarande - till stor del - finns kvar i Dansk/Svensk Gårdshund, åtminstone kan jag se dem hos våra egna hundar här hemma. Just de egenskaper att de bildar flock oftast utan gruff - även med främmande hundar som kommer hit till deras eget hem, det som är deras eget revir - utan att direkt slåss om revir eller rang. Det finns en mindre böjelse för aggressivitet och en naturlig acceptans av främmande individer av samma art, som jag ser det. En egenskap som gör att flera hanar och tikar kan leva sida vid sida - för det mesta i lugn - och att valpar kan vara tillsammans med och i flocken. I ett socialt intensivt och individtätt samhälle borde det väl vara dessa egenskaper som är oerhört viktiga och värda att bevara hos hundraser. Och Dansk/Svensk Gårdshund verkar vara perfekt predisponerad för att leva i ett sådant samhälle med egenskaper helt i enlighet med evolutionens principer - dvs adaptiva egenskaper som gör sannolikheten för överlevnad större...

 

Gillis

27 januari 2010 08:29

Tack Erika för en utmärkt beskrivning av problemet med hundägare som inte förstår sitt ansvar eller ens vett och etikett ute bland andra hundar och hundägare.
Vi var som sagt på en inhägnad plats där hundarna inte skall vara kopplade, men ändå kommer hundägare som uppenbarligen inte vet vad dennes hund går för!
Nåväl, Cigge återhämtar sig snabbt, åtminstone till det yttre, bortsett från ett mindre öronbortfall. Jag hoppas att psyket är så gott som jag inbillar mig att Dansk-Svenskar besitter så att det inte blir några bestående men på insidan av huvudet.
Till det positiva kom samma dag utlåtandet på Cigges HD-röntgen, vilket var A !
Som synes på bild så har Cigge hittat en ny position för att kolla sitt revir
Bästa hälsningar
Gillis och Cigge

 

Maria

1 februari 2010 18:08

Usch så hemskt!!!A låter som ett bra resultat så man får gratulera både husse och uppfödare!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Usch så det tog emot att åka till My Dog i år! Det kändes verkligen att jag var trött på utställningar då  höstens flackande verkligen hade sugit musten och lusten ur mig trots alla positiva framgångar. Jag kände att jag ville vara hemma, men då ...

Så, där kom sista utställningen för året - SVENSK VINNARE Dog Show 2017 på Hundmässan, Stockholm den 17 december. Vilken fenomenal avslutning & final på detta utställningsår det blev!    För Hurrelvingens Maia Nebula var det premiär med inomhusu...

  Så då var det dags igen, nu för World Dog Show 2017 den 12 november 2017 i Leipzig, Tyskland. Hundarna börjar bli rätt vana nu vid såväl bilåkning och färjtransporter och gör sig bekvämt nedbäddade i såväl färjhytternas bäddar som mjuka, sköna ho...

  Så var vi inte hemma många dagar förrän det var dags igen att packa om utställningsväskan och ge sig iväg. Nu med sikte på German Winner Dog Show 2017 i Leipzig, Tyskland, den 8 november 2017. Kent följde med denna gång och även hundarna DK VV-17...

    Jag hade anmält SE UCH Stolta Ebbas Eiktyrner Of Sweden och SE JV-16 Stolta Ebbas Yrsa Af Tinka till Dansk Vinnarutställning 2017 i Herning Danmark. Så den 3:e november var det dags att packa bilen med utställningsgrejor och hundarna och ...