Veckan som gick var fylld av händelser och känslosvall då vi under veckan flyttat en släktings bohag. Känslosvallet inföll under fredagen orsakad av en hemtjänst där personligt ansvar och ansvar om "brukaren", som omsorgstagarna numer kallas, fullständigt verkar saknas. Min morbror flyttade till ålderdomshemmet i fredags. Vi var där och hjälpte till med den praktiska flytten, dvs flytt av möbler m m från den gamla lägenheten och iordningsställande av den nya.

Flytten av morbror själv var uppgjord och bokad sedan en tid tillbaka med hemtjänsten. Då vi själva hade ett möte inbokat vid lunchtid, var det ju praktiskt och vi förlitade oss på att morbror skulle komma lugnt och väl till sitt nya boende genom hemtjänstens försorg. Vi hade fått säker information om att de skulle komma i god tid innan lunchen och köra morbror och hans medicin över till ålderdomshemmet som ligger vägg i vägg. Vi fick också under förmiddagen försäkringar och information av personalen på ålderdomshemmet att de fått information om att det var på väg en personal. Morbror sitter numer i rullstol och har diabetes, därför är det mycket viktigt att han får mat och håller fasta mattider och tider för insulinsprutor.

När klockan passerat 12 hade det fortfarande inte dykt upp någon, och personalen på ålderdomshemmet Bergmansgården undrade bekymrat varför inte han infann sig till lunchen. Deras oro berodde dels på att maten till de äldre och till skolbarnen i Töreboda är kok-chill - dvs mat som inte är speciellt aptitlig eller näringsrik ens vid första återuppvärmningen, utan dessutom inte får/går/kan värmas upp på nytt igen - den blir ännu mer hälsovådlig då. Dels visste de ju att morbror har diabetes. Vi hade inte gått iväg till vårt möte utan befann oss då tillsammans med honom i hans lägenhet och stod och väntade där på hemtjänsten.

Vi kontaktade då genast ansvarig sjuksköterska på hemtjänsten. Till vår stora häpnad fick vi av henne veta att de (dvs hemtjänsten) inte kunde komma in i lägenheten för:

de inte hade några nycklar,

vi hade tagit nycklarna,

han var redan flyttad, 

det var inte deras ansvar, 

de hade ju lämnat in nycklarna redan tidigt på morgonen,

medicinen kunde väl vi ta med,

med flera dåliga ursäkter... 

"-Men, vi står ju här och väntar på er, och har så gjort under den senaste timmen. Det har inte varit någon här under denna tiden." försökte jag säga. "-Och hans medicin är ju ert ansvar att se till att den kommer med till Bergmansgården. Det var ju uppgjort och bokat så. Vi känner ju inte till vilka av medicinerna han är i behov av, och inte heller vilket som är hans insulinsprutor." fortsatte jag.

Samtalet slutade med att jag informerade henne om att vi nu tog morbror med oss och skjutsade bort honom till Bergmansgården (100 m) så att han skulle kunna få lite mat i sig medans den fortfarande gick att äta. Jag sa samtidigt till henne att medicinen fick de komma och plocka ut den som var aktuell och se till att transportera bort till hans nya boende då vi inte hade någon som helst  kännedom om hans aktuella medicinering.

Trots att hemtjänsten hade ett formellt ansvar för honom hela denna dag hade de - efter morgonens besök - totalt släppt kontroll och ansvar för honom. Men, jag förmodar på goda grunder att betalt, ja det tar de säkert ut för hela fredagen.

Vilka konsekvenser hade detta kunnat få?

Hade inte vi varit kvar och väntat tillsammans med morbror i hans gamla lägenhet så hade han blivit sittande där utan lunch. En man med diabetes, med behov av fasta tider för både föda och insulin. Dessutom så hade ju hemtjänsten inga nycklar - vem skulle ha öppnat om han hade tuppat av? Och hade de - när väl misstaget upptäckts och någon hade slagit larm - hunnit ta sig in i lägenheten i tid?

Skandal är ett för milt ord! Skäms Hemtjänsten i Töreboda kommun!