...är ett uttryck som jag kom att tänka på när jag läste en lämnad kommentar.

I all uppfödning av djur finns det många falluckor i starten. Det finns linjer som bär på anlag eller egenskaper som i en parningskombination inte passar tillsammans, inte "går ihop" som de gamla hästkarlarna i Skaraborg sa. Det kan finnas dolda anlag hos bägge föräldradjuren som i kombination blir i för stor mängd, och visar sig i defekter eller sjukdomsanlag hos avkomman. T ex i defekter som kroksvans, olika allvarliga allergier vilka härrör sig från bristande immunförsvar (vilket kan bero på en dold hög inavelskoefficient), bettfel, navelbråck m m. Och om denna kunskap om vad linjerna bär med sig och vilka som inte passar i kombination inte nedärvs eller förs vidare utan aveln istället enbart baseras på statistik och teori så är det som uppfödare inte lätt att undvika fallgroparna. Som bekant börjar allt med ett första steg...

Det finns en uppfödare som i början av sin uppfödarbana gjorde parningskombinationer där det (för denne) fanns "dolda" anlag i hundarna. Parningarna gick fel och resulterade i defekta kullar, eller kullar där valparna dog eller blev mindre livsdugliga. Uppfödaren fortsatte trots motgångar och motarbetande inte minst från rasklubbshåll och är nu en etablerad och kunnig uppfödare som tar fram rastypiska och bra hundar. Men, dessa faktiska och påvisbara framgångar hjälper föga mot gödselspridarnas förtal. Det senaste påbudet som jag hörde helt nyligen var att hennes hanar som stod till tjänst för avel inte skulle användas längre.

Varför?

Jo, ett av skälen var att "någon" tyckte att det fanns för många hundar som kom från denna kennel.

Detta trots att många av denna kennels hundar och uppfödning är meriterade inom de flesta bruksgrenarna, inom olika tävlingsgrenar och inte minst i utställningssammanhang - och inte minst viktigt, de är bra familjehundar. Denna kennel har ett antal excellenta hundar på världsnivå samt vinnare av rasspecial i sin meritlista, men trots detta har denna uppfödare fortfarande "inga bra hundar" enligt skitspridarfalangens självutnämnda förstå-sig-påare.

Utvecklingen inom hundaveln har gått fel. Istället för att se till en hunds helhet och sätta hundens skönhetsfel i förhållande till helheten, så förstoras microegenskaper och sätts på första plats som kriterie för en framgångsrik avel. I vissa raser sätts nyckelhål som t ex i vår ras där hundarna skall passera igenom HD-status UA för att anses som avelsvärda och kunna användas i avel. Hos många hundägare och en del uppfödare så verkar det vara viktigare nu med ett HD-resulta "A eller B" som de säger (eg SKK:s benämning UA). Att deras hundar sedan inte är rastypiska utan har ståndöron, utstående felpigmenterade ögon, felkroppade, långnosade, är stressbenägna, rädda osv verkar inte ha någon som helst betydelse. Bara de har A- eller B-höfter...

Teoretiker och statistiker leder aveln istället för kunniga kynologer och uppfödare. Den perfekta hund-hunden Fido finns inte. Det kommer aldrig att finnas perfekta hundar, det är ett mål som vi aldrig kommer att nå heller.

Vart är vi på väg?