Jag har under de senaste månaderna varit på några stycken årsmöten i ett antal oika föreningar & klubbar, varav övervägande delen har varit s k hundklubbar. I de klubbar där HUND har varit den gemensamma nämnaren, har endast ett årsmöte präglats av god föreningsanda och respekt sprunget ur själva grunden för föreningen. Dvs, att vi är ett antal olika medlemmar med olika erfarenhets-, kunskaps- & åsiktsgrund med ett gemensamt intresse, och detta var i min egen brukshundklubb, tack och lov. 

I ett par av de andra klubbarna genomfördes årsmötet på ett diametralt motsatt förhållandesätt. Här fanns medlemmar som öppet gav uttryck för hånfulla gester och åtbörder, hånskratt, fnysningar - ja, t o m uttryckte sitt förakt genom att öppet, inför årsmötesdeltagarna, idiotförklara annan medlem. På ett annat årsmöte fick årsmötesdeltagare uppleva att vissa medlemmar på presidiet medels nedsättande gester och minspel uttryckte förakt gentemot andra närvarande medlemmar i klubben. Klickar av medlemmar föll in i kören och fällde nedsättande kommentarer, hånskrattade och uttryckte förklenande omdömen om andra medlemmar.

Var finns respekten för varandra?

Var finns förmågan att lyssna till varandras åsikter?

Ska det vara så här?

VAD ger en medlem mer auktoritet eller legitimitet att ha MER rätt än någon annan medlem i någon som helst fråga, och öppet håna, kränka eller förtrycka en annan medlem?
Inget.

Alla har en funktion att fylla, något att bidra med, även om alla inte har den tid, ork, kunskap eller möjlighet att jobba ideellt som en del andra. Men alla är viktiga och ingen är förmer än den andre.

En förening, klubb eller organisation består av ett antal medlemmar med ett gemensamt intresse. Trots olikheter i uppväxt, ekonomi, politisk åsikt, utbildningsbakgrund, erfarenhetsbakgrund, utseende m m, så finns det i alla fall ett som förenar alla dessa medlemmar - intresse, fokus och känslan för något, t ex HUNDras, HUNDorganisation, HUNDjakt etc. Utan alla medlemmar så funnes inte föreningen, klubben, organisationen, myrstacken...

Tänk också på, att genom att inte lyfta det som händer upp till ytan, genom att inte prata om det och aktivt ta avstånd ifrån det - så är du, jag och alla andra också medskyldiga till den kränkning och mobbning som det faktiskt är och innebär för den/de medlemmen/-ar som blir utsatt.

Har jag ett intresse så vill jag jobba med det för att det fyller mig med glädje, för att det ger mig ett positivt utbyte. Att riskera att bli mobbad, hånad eller smutskastad av en "inre krets" eller en "klick" som inte accepterar oliktänkande har jag ingen som helst lust med, och jag tror att det avskräcker de flesta. Med sådana vämjeliga uppträdanden så kommer det att bli ännu svårarare att få in nya ideellt arbetande människor, och nya medlemmar att överhuvudtaget våga träda in och uttrycka sin mening. Nej, klubbar för inbördes beundran vill inte jag bidra till i alla fall, det har jag för länge sedan fått nog av.

Det är mycket tråkigt att få uppleva sådant här, och det ger en bitter eftersmak...