För ca ett halvår sedan föddes K-kullen med efternamn "Af Breidablick". Mamma var vår egen Stolta Ebbas Bella Breida Breidablick och pappa fine SE UCH Haritzas Urax. Det är så roligt att se & följa hur hundarna utvecklas och få höra hur de är till personlighet och mentalitet. Detta är den stora belöningen för allt det arbete & tid man som uppfödare lägger ner på planering & fundering, vaknätter och inte minst kostnader som meritering, kurser, parning, veterinärbesök, kontroller & registrering, uppfödning av valparna med mera, med mera. Äntligen kan man kanske få någon bekräftelse på att man tänkt & gjort rätt...eller trots all planering så spelar genetiken ett spratt, och det dyker upp egenskaper som inte kunnat förutses. Men det viktigaste för oss som uppfödare är inte att få fram excellenta utställnings- eller avelsexemplar, det är en bonus och något som inte går att till hundra planera - utställningsmeriter går inte i arv. Men det gör andra egenskaper som mentalitet, rädslor & stress och nedärvbara dysfunktioner, och kan man som uppfödare klara att navigera förbi dessa icke önskvärda egenskaper, så har man (förhoppningsvis) uppnått det huvudsakliga målet för en hunduppfödare, d v s att ha producerat hundar som är lämpliga familjehundar som anpassar sig och passar in i samhället av idag. 

Här nedanför har ni fyra valpar från vår K-kull - det är Kvaser, Kama, Karl och Kraka, alla med förnamnet Stolta Ebbas och efternamnet Af Breidablick. Omdömen som vi fått höra om dem är att de är lugna, nyfikna, utan rädslor och stress - och ja, de ser ju rätt bra och lovande att kunna komma att uppfylla även kraven från rasstandard, eller hur? 

Speciellt roligt är det att få se foton på lille Kvaser, den valp som vi, eller rättare sagt vår son kämpade med de första veckorna för att Kvaser skulle överleva. Kvaser var liten när han föddes och tappade mycket i vikt de första dygnen, så vi fick börja flaskmata honom. Vår son var den som självmant tog på sig huvudansvaret att tilläggsmata Kvaser med nappflaska. De första dygnen matade han varannan timma, sedan var tredje och så var fjärde tills Kvaser hade gått upp så mycket att vi såg att han skulle klara sig och överleva. En sådan valp, som man kämpat för att den ska överleva, skapar sin egen plats i hjärtat. Kvaser är också den som är mest lik mamma Bella, och gissa om vi är glada över att se hur fin Kvaser blivit! 

  Usch så det tog emot att åka till My Dog i år! Det kändes verkligen att jag var trött på utställningar då  höstens flackande verkligen hade sugit musten och lusten ur mig trots alla positiva framgångar. Jag kände att jag ville vara hemma, men då ...

Så, där kom sista utställningen för året - SVENSK VINNARE Dog Show 2017 på Hundmässan, Stockholm den 17 december. Vilken fenomenal avslutning & final på detta utställningsår det blev!    För Hurrelvingens Maia Nebula var det premiär med inomhusu...

  Så då var det dags igen, nu för World Dog Show 2017 den 12 november 2017 i Leipzig, Tyskland. Hundarna börjar bli rätt vana nu vid såväl bilåkning och färjtransporter och gör sig bekvämt nedbäddade i såväl färjhytternas bäddar som mjuka, sköna ho...

  Så var vi inte hemma många dagar förrän det var dags igen att packa om utställningsväskan och ge sig iväg. Nu med sikte på German Winner Dog Show 2017 i Leipzig, Tyskland, den 8 november 2017. Kent följde med denna gång och även hundarna DK VV-17...

    Jag hade anmält SE UCH Stolta Ebbas Eiktyrner Of Sweden och SE JV-16 Stolta Ebbas Yrsa Af Tinka till Dansk Vinnarutställning 2017 i Herning Danmark. Så den 3:e november var det dags att packa bilen med utställningsgrejor och hundarna och ...