"-Too much!"

...vräker ner uppifrån skyn. Här är vi i skrivandets stund mer insnöade än vanligt, och mer lappmögel har utlovats under dagen. Ovanpå de ljusa utsikterna om förstärkning av vintervädret, så var det ju Groundhog Day igår. Groundhog Day är den dag då murmeldjuret tittar ut och spår om vårens ankomst eller vinterns fortsatta grepp. Murmeldjuret Phil såg sin skugga igår och då blir det vinter i sex veckor till...minst.

Det diskuteras och agiteras att vissa hundraser skulle förbjudas och i det sammanhanget nämns ofta pitbull, ovtjarka och herdehundar som varnande exempel. Och javisst, dessa raser har genom avel en mentalitet med egenskaper som är väl anpassade till de uppgifter som hundarna är ämnade till. Därmed har de också en lägre retningströskel och går snabbare än många andra till angrepp eller försvar. Vissa av egenskaperna som dessa raser har passar därför inte så bra in i dagens samhälle och i ett familjeliv, därav "farligheten" när de egentligen reagerar helt enligt sin natur och djupt nedärvd instinkt.

Men, det som inte diskuteras så intensivt är det absolut farligaste som finns, det vill säga en O-ansvarig hundägare! En hundägare som inte bryr sig om det den har i snöret, eller rättare sagt, inte bryr sig ett skvatt om omgivningen och deras hundar. Den här kategorin hundägare borde organisationer och föreningar verkligen koncentrera sig på, anser jag. Inte för att hunden eller rasen är "potentiellt farlig", utan för att den blir det i dessa hundägares händer. Är det någon som skall drabbas av förbud att inneha hund eller konfiskering av hunden så är det denna kategorin!

I början av veckan var Cigge och medföljande husse ute på Gärdet och rastade varandra. Cigge är kullbror till vår Ceasar. Medans de som bäst höll på med den sociala frotteringen bland medhundar och -människor, blev Cigge attackerad av en annan hund. Trots att Cigge tydligt ger signaler om att inte vilja mötas till kamp, vänder huvudet åt sidan och blottar strupen, så fortsätter den andra hunden att gå våldsamt till anfall. Den hugger vilt och aggressivt i ben, tassar, muskler, buk, och huvud, ja vart den än kommer åt på en Cigge som då ligger ner på rygg och visar alla signaler till underkastelse som finns. Det är absolut inte ett normalt beteende hos en hund att fortsätta attackera när motparten visar underkastelse, och blottar hals och buk!

Tur i oturen så hade den andra hunden sitt koppel på så att Cigges husse lyckades rycka bort den från hans egna hund. I blod, gny och gnäll och villervallan som uppstod var de som stod runt omkring mest koncentrerade på att kontrollera vilka skador som uppstått och om Cigge kunde stå, gå eller röra sig. När det konstaterats att Cigge behövde komma pronto till veterinär, så upptäcks också att den attackerande hunden med matte hade försvunnit från platsen.

De upptäcker dock att hunden med matte längre bort på väg till parkeringen för att åka därifrån. UTAN att ha kontrollerat hur det gick med den andra hunden, dvs Cigge. UTAN att ha lämnat namn och andra kontaktuppgifter till Cigges husse för kommande ersättningsanspråk avseende Cigges veterinärvård. UTAN att ha bett om ursäkt eller att ta ansvar för vad hennes hund orsakat.

Bara vänder ryggen till, på väg därifrån, för att ta bilen och åka hem...

Jag själv har fått mina hundar påhoppade och angripna några gånger under årens lopp, och vet mycket väl hur en sådan här attack kan skada. De fysiska skadorna är hemska, javisst, men de läker oftast ut. Men de skador som går djupare och är betydligt mer destruerande är de psykiska där beteendet hos hunden helt kan förändras på grund av en sådan här attack. Det krävs oftast oerhört mycket jobb, tid och  beteende- och miljöträning för att få sin hund hel, lugn och trygg igen. Jag blir lika förtvivlad och upprörd varje gång jag hör talas om något sådant här, och blir mer och mer övertygad om att det är hundägarna som borde förbjudas i sådana här fall. Förbjudas att ha hund, för även den lugnaste, timidaste, mentalt stabila hund kan förvandlas till en potetiell varg i händerna på en dålig hundägare.

Cigge då? Jo med diverse mjukdelsskador, bitskador i led, ben, huvud, buk m m och örat avbitet så är han trots detta vid gott mod ute på promenad, meddelar en chockad, arg och ledsen husse. Jag blir så rödglödgat förbannad och arg för Cigge och för husses skull att de ska behöva uppleva något sådant och ledsen att det ska behöva hända. Varför i herrans namn släpper man sin hund lös om den tidigare visat aggressiva tendenser och utfall? Varför går man på en hundtät rastplats med en hund som är aggressiv mot andra hundar?

För mig framstår egenskaper som än mer värdefulla att bevara, de egenskaper som fortfarande - till stor del - finns kvar i Dansk/Svensk Gårdshund, åtminstone kan jag se dem hos våra egna hundar här hemma. Just de egenskaper att de bildar flock oftast utan gruff - även med främmande hundar som kommer hit till deras eget hem, det som är deras eget revir - utan att direkt slåss om revir eller rang. Det finns en mindre böjelse för aggressivitet och en naturlig acceptans av främmande individer av samma art, som jag ser det. En egenskap som gör att flera hanar och tikar kan leva sida vid sida - för det mesta i lugn - och att valpar kan vara tillsammans med och i flocken. I ett socialt intensivt och individtätt samhälle borde det väl vara dessa egenskaper som är oerhört viktiga och värda att bevara hos hundraser. Och Dansk/Svensk Gårdshund verkar vara perfekt predisponerad för att leva i ett sådant samhälle med egenskaper helt i enlighet med evolutionens principer - dvs adaptiva egenskaper som gör sannolikheten för överlevnad större...

Alla bilder i detta inlägg äger Tiptail.com

 ...från Jet i USA. Jet är kullbror med Eizo och vår egen Ewert, slyngeln som fortfarande bor hemma hos mamma.

Jet bor även han i ett kollektiv tillsammans med några colllies, bordercollie och en blandrasmix. De flesta av dessa är s  k rescue dogs.

Hans bästa vän har blivit corthårscollien Tatum, en vacker och klok lady som med ålderns rätt bestämmer var skåpet skall stå i flocken.

Men en sak har hon tidigare varit dålig på och det är att leka med andra hundar. Jet har lärt henne "tug", att kampa med trasor, rep eller andra saker som lämpar sig för lek. Ibland hittar de saker som kanske inte var menat som leksak, men som passar bra för ändamålet ändå -  husses skor till exempel...

Tatum är ursprungligen en rescue dog, en hund som farit illa och som omhändertagits och placerats om i ett nytt hem. Turligt nog för henne - och även de andra i flocken - så kom de till Cynthia och hennes man Peter. Ett hem med stort hjärta och där det ryms mycket kärlek, förståelse men också fostran.

Cynthias passion är just hundar och att träna och tävla tillsammans med dem i olika discipliner. På YouTube har hon lagt ut filmklipp där vi har kunnat följa Cynthias upplägg och träning avJet inför kommande tävlingar i Agility och Lydnad.

Suss gott du Jet, det är så skönt att se att du har ett spännande, utvecklande och rikt liv därborta. Den här sidan av de s k sociala medierna är helt fantastisk! Just detta att kunna få vara med och följa uppväxten och utveckling - trots att ens uppfödning har flyttat till andra sidan jordklotet - är bara förunderligt, fantastisk bra.

...är inget aprilskämt! I vår postlåda damp det ner en almanacka igår. Den var från SydSkånska KennelKlubben, och vem fick vi se om inte vår alldeles egna Ewert pryda månaden Aprils blad. Så himla roligt och så glada vi blev hela familjen! Vår gårdshundspojk ges plats i rasens ursprungsklubbs almanacka! Man blir allt lite stolt. Tack Göran för överraskningen!

Men det är inte första gången som Stolta Ebbas gårdshundar pryder rasklubbstidskrifter eller almanackor. 2008 var trion Stolta Ebbas Anni, Stolta Ebba och Stolta Ebbas AstaKask på bild i Danska Gårdhundeklubens Almanack för juli månad. Av de 12 utvalda i tävlingen hade vår bild vunnit en plats. Sedan dess har våra hundar varit införda med jämna mellanrum i deras medlemstidskrift, en tidskrift som verkligen är just en tidskrift för medlemmarna. Mycket läsvärd och bra, kan rekommenderas! Här får ni länken till Danska Gårdhundekluben.

2007 var trion Stolta Ebbas Anni, Stolta Ebba och Stolta Ebbas AstaKask på förstasidan på vår Svenska Rasklubbs medlemstidskrift som då hette Skåningen. En bild av just det numret av tidskriften ligger ute som ett exempel på ett extraordinärt vackert omslag på Rasklubben för Dansk/Svensk Gårdshunds hemsida. Tack för den reklamen, även om jag på goda grunder misstänker att det inte är andemeningen...

Men redan 2004 var Stolta Ebba, eller Lady med på bild i medlemstidskriften för Rasklubben för Dansk/Svensk Gårdshund i Sverige. Hon och Jonathan prydde förstasidan på Skåningen med den äran. Lady har fyllt år och Jonathan har bakat en egenhändigt tillverkad glasstårta, prytt den med ljus och flaggor och smaskiga hundkex runtom. Han har också dukat fint med tablett, hatt, ljus och satt och serverade sedan Lady glassen. Bilden är beskuren annars hade ni sett en suktande schäfertik bredvid, Ladys bästa och trognaste vän schäfertiken Beha som tyvärr inte finns i livet mer.

En av Göteborgarna är vår Wille, en arbetande hund som följer med husse på hans jobb varje dag. Att de har en speciell relation syns, eller hur?

Matte och husse har skickat bilder från fjällsemestern. Mycket snö, folk och tätt mellan fikaställen i backarna syns det. Inte vet jag vem som starkast drabbades av hemlängtan vid syn av etiketten på flaskan, men gissar nog att husse imundigade innhållet medans Wille nog mer kastade längtansfulla blickar tilbaka i minnet mot valptiden i Mariestadstrakten...

Det är kul att se att hundarna får följa med då våra också följer med när vi reser någonstans. Att hundarna är med på semestrar och resor brukar inte innebära några problem på hotell eller andra anläggningar, bara man meddelar detta i förväg. Hundarna tycker bara det är kul att vara med i händelsernas centrum och få uppmärksamhet - och vilken Gårdshund vill inte ha det?

Saga af Lynx & Stolta Ebbas Cernunnos af Mac Cee

  ...är det skönt att vara, då har man ju en kompis att dela korg med.

..., vilket våra egna små valpar nu har blivit. Parainfluensa eller kennelhosta är ett smittsamt virus som kan vara riktigt allvarligt för unga och gamla, sjuka hundar. Ett virus som under den här vintern har haft många fall rapporterade över hela landet, detta trots att hundarna som fått sjukdomssymptom och lunginflammation har varit vaccinerade mot kennelhosta. Detta tyder på att viruset kan ha förändrats i sin struktur och därför ger nu det vanligast använda vaccinet DHPPI inte fullgott skydd längre. 

Men det finns hopp för det finns ett nytt vaccin framtaget. Det sägs täcka upp där det gamla inte räckte till och har dessutom den stora fördelen att det kan ges till små valpar så tidigt som från och med den tredje levnadsveckan. Vaccinet heter Nobivac KC Vet och är i pulverform, blandas med spädningsvätska och ges i nosen på hundarna.

Be er veterinär att ta hem detta och vaccinera era hundar och valpar med det i fortsättningen - det ger era hundar och valpar ett bättre skydd för kennelhosta.

I juni 2009 skickade jag en skrivelse till Svenska Kennelklubbens Central Styrelse (CS) och Göran Bodegård med anhållan om att ta upp och behandla ett antal frågeställningar inför införande av Hälsoprogram för rasen Dansk/Svensk Gårdshund m m. Tack och lov att det ingår människor som Göran Bodegård i Svenska Kennelklubbens styrelse & kommittéer! Bodegård ser med sunt förnuft och pragmatisk synvinkel på hundägande och uppfödares situation. Han tar ofta upp och driver frågeställningar där hundägandets eller uppföderiets situation hamnat eller riskerar att hamna i kläm gentemot ras- och specialklubbar eller föreslagna förordningar. En djupare studie av SKK:s protokoll rekommenderas, genom det lär vi känna vilka det är som för vår sak och Bodegård gör en stor insats på det området. Min skrivelse remitterades till SKK:s Förenings Kommitté och Avelskommitté för besvarande. De frågor jag ställde i skrivelsen var följande:

"Jag hoppas att Ni tar upp och frågan blir belyst vad gäller hur specialklubben Svenska Gårds- & Vallhundsklubben sköter sitt delegerade ansvar och avelsansvar när det gäller Rasklubben för Dansk/Svensk Gårdshund;

• En icke medlemsvald person besitter ett antal centrala funktionärspositioner. Är detta förenligt med demokratiska föreningsprinciper?
• Enligt uppgift har Avelskommittén  - efter diskussioner - godkänt ett hälsoprogram för rasen Dansk/Svensk Gårdshund.
  • Hur kan vi införa tvingande regler när inte Danmark är tillfrågade?
  • Är detta förenligt med det delade avelsansvaret som vi delar med Danmark? 
  • Hur korresponderar detta med att inte försvaga genpolen?
  • Införande av programmet kommer med stor sannolikhet att medföra att en hel del hundar inte kommer att registreras - Är det förenligt med SKK:s syften?

Remissen behandlades 2009-09-01 i Svenska Kennelklubbens Avelskommitté (AK)
och i utdrag från protokollet under § 120 kan man läsa att;

"...det inte formellt föreligger ett delat avelsansvar, men väl ett gemensamt ansvar för rasstandarden..."

Denna fråga remitterades vidare till Nordiska Kennel Unionen (NKU) och tas nu upp inom snar framtid till behandling. Vi får se vad det kan leda till.

AK uttalade vidare att;

"...AK håller med om att hälsoprogrammet försvårar möjligheterna att använda utländska hundar och har med anledning av detta uppmanat rasklubben att se över sina avelsrekommendationer och krav för valphänvisning så att dessa inte inverkar menligt på möjligheterna till en bred avelsbas..."

Rasklubben har haft fyra (4) månader på sig sedan AK:s beslut och nio (9) månader sedan förra årsmötet (där beslut om införande av hälsoprogram antogs) att lägga fokus på och arbete med denna översynen av avelsrekommendationer och krav för valphänvisning;

• Varför har inte rasklubben gjort detta?
• Varför meddelas/besvaras intet om arbete med översynen pågår?
• Varför meddelas/besvaras inte frågor om när detta arbete väntas vara klart?

Det är av vikt att en rasklubb har goda relationer till sina uppfödare och förser uppfödare med information för att rasens avel skall gynnas.

Görs detta och prioriteras det i vår rasklubb?