fick Excellent med CK, vann juniorklassen och blev sedan BIR & fick Cert, då endast 14 månader gammal, för domare Bengt-Åke Bogren, Sverige, vid uställning på Orre i Norge den 5.5.2012. Bengt-Åke Bogren har lång erfarenhet av rasen och är också uppfödare utav Dansk-Svensk Gårdshund (ber om ursäkt för att domare och ägare är halshuggna men det är ju hundarna som är det viktiga på en hundutställning, eller hur?   )

Bara en kort tid efter tog Miko sedan sitt andra Cert och har nu endast ett cert kvar till sin Championatstitel i Norge. Denna gång var det för domare Iuza Beradze den 28.7.2012, också denna gång på utställning i Skudesneshavn, Rogaland, Norge.

Redan som junior visade Miko framtassarna och sin kvalitet då han på Rasspecialen i Norge 2011 blev 2:a bästa Juniorhane för domare Eva Liljekvist-Borg, Sverige, också hon en domare med lång erfarenhet och kunskap om rasen Dansk-Svensk Gårdshund.

Stolta Ebbas Ingebrikt Ivalde, aka Miko, är efter vår Tinka och en av fem valpar i vår I-kull. Tinka och samtliga valpar i I-kullen ställdes för den danske domaren Ole Staunskjaer (som är en av två domare som skrivit rasstandard för Dansk-Svensk Gårdshund) på Norsk Vinnarutställning 2011 i Lilleström, Norge. Tinka blev BIR/BOB, Norsk utställningschampion (NO UCH) & Norsk Vinnare-11, vår Stolta Ebbas Ingjarl Idavallen (Mikos kullbror) blev Norsk Juniorvinnare-11 och 3:e Bästa hane. Stolta Ebbas kennel tog även titeln Bästa Avelsgrupp såväl som Bästa Uppfödargrupp, och Tinkas far, Haritzas Tarzan blev Bäst i motsatt kön (BIM/BOS) och Norsk Vinnare för andra året i rad.

Mikos skickliga handler och duktiga ägare är Camilla Arnesen, Norge, som tävlar i agility med framgång och paret kommer med all säkerhet att visa vad de går för framöver både i utställningssammanhang men även på agilityplan.

Vi håller alla tummar & tassar vi har för dem!  

I fredags påbörjades färden norrut med sikte på Jämtlands-Härjedalens utställning i Svenstavik. Domare för DSG på utställningen var den finska domaren Auli Vitikainen, vilken bara för någon månad sedan dömde Dansk-Svensk Gårdshund i Tvååker. Med på resan följde Christina och hennes juniortik Quinnie, helsyster till vår Diana – båda fick sitta lyxigt i baksätet med varsitt säkerhetsbälte. Jag hade även med hundarna SE Eiktyrner Of Sweden, SE Ingjarl Idavallen och SE Irpa Idun Ilmatar som alla skulle ställas i Svenstavik på lördagen.

Resan upp gick bra, men sen började strapatserna… När vi kom till Svenstavik och det Bed & Breakfastställe där vi bokat rum, så hade uthyraren inte någon aning om att vi skulle komma.  
 

Inte heller att de hyrt ut rum till oss…i alla fall inte till det pris som stått på deras hemsida vid tillfället för bokningen...  Nej, nu var det ett betydligt högre pris, talade han om, och dessutom så fanns varken de lakan eller den frukost som jag bokat. Det skulle bokas särskilt, sa han. Vilket jag ju hade gjort på detta s k Bed & Breakfast ställe!
  

Då rummet bara rymde två sängar med en smal gång emellan och det vi bokat inte fanns att tillgå, samt att hundarna var förbjudna att röra sig på andra ytor än rummet (?) så åkte vi därifrån. Vi bestämde att boka hotellrum i Östersund, och på Scandic Syd fick vi ett bra rum där frukost (inkl kokt havregrynsgröt!  ), sänglinne och badlakan ingick, och detta till ungefär samma summa som hos den privata uthyraren av Bed & Breakfast i Svenstavik… 

Hur det gick på utställningen?

Jo, samtliga av hundarna klarade den hårda granskningen av denna mycket kunniga och grundliga domare. SE Ingjarl Idavallen fick Excellent med CK, vann Bästa Hanhundsklass och fick sitt första Cert. SE Eiktyrner Of Sweden fick Excellent med CK, och blev placerad som 3:e Bästa Hane.

SE Irpa Idun Ilmatar fick också Excellent med CK i unghundklassen och blev 2:a Bästa Tik med ReservCert. Vår lilla junior Haritzas Diana fick Excellent med CK, blev 1:a i Juniorklassen där hennes kullsyster Haritzas Dancing Queen intog andraplatsen. I Bästa Tikklass ställdes Diana sedan emot vår Idun och blev 1:a med Cert. I konkurrensklass BIR & BIM möttes två av våra hundar – H Diana och SE Ingjarl I. Domare Vitikainen utsåg Diana som BIR och vår Ingjarl som BIM. 

Då Diana blivit BIR gick hon vidare till gruppfinalerna, men där blev vi trängda av en i gruppen – och hade det bara hänt en gång hade nog Diana klarat av det, men detta inträffade vid 2-3 tillfällen i förbedömningsringen, och när det även skedde trängning av samma ekipage i finalringen så gav Diana upp. Hon tyckte det var för obehagligt, ville inte stå så nära och ville bara därifrån. Bara att hoppas att upplevelsen inte satt sig för djupt, utan att hon kommer över det på kommande utställningar. Det blev sent på lördagkväll innan vi kom tillbaka till hotellet och den väntande kvällssupén – gissa om det smakade bra! 

Nästa morgon vände vi åter hemåt, denna gång inte snabbaste utan närmaste vägen enligt GPS via E45 söderut. Det skulle vi inte ha gjort. Efter Orsa genomförde jägarna en demonstration, en vargprotest som genomfördes genom att de körde traktorer på E45 under söndag eftermiddag. …i 20 km/h. …i många, långa mil.

Vi hade en milslång kö framför oss, och säkert lika lång om inte längre bakefter. Då det kom mötande trafik hela tiden var det förenat med livsfara att försöka köra om för att komma snabbare fram. Där satt vi tillsammans med många, många hemvändande semesterfirare, jobbpendlare och yrkesförare varav många skulle passa lastnings-/lossningstider eller färjor – gissa om denna demonstration fick gehör?    

Det hette att jägarna demonstrerade på ”franskt vis”. *fnys* Fransmännen demonstrerar effektivt, dvs demonstrationer urförs där dessa får mest effekt och med största möjliga gehör. Även om jag defintivt inte är för den vilt- och vargpolitik som förs, så får defintivt inte denna korkade och felriktade  protest något som helst gehör hos mig, medpassagerare eller de medtrafikanter vi talade med. Nej jägare, ta era traktorer och lyxfyrhjulingar och kör till vår huvudstad, helst då på annan tidpunkt än semestertider utan de tider då våra förtroendevalda riksdagspolitiker finns i Stockholm så att de tvingas att möta protesten ansikte mot ansikte – då kanske den kan liknas vid en fransk, få genomslag och gehör…

Hade inte Christina varit med och gett av sin sköna humor, glada skratt och berättande så hade denna resa inte varit vad den blev – ett gott minne fyllt av skratt, lyxfrukost med kokt havregrynsgröt & några priskokarder följde med hem! 

Resultat i utställningsringen är som att åka berg- och dalbana ibland. Resultaten kan variera, dels från domare till domare då de dömer enligt sin tolkning av rasstandard, och del så är det inte alltid som hundarna vill vara där där de ställs heller. I Ransäter den 28 juli blev SE Ingjarl Idavallen blev 1:a i Unghundklassen med kritiken Excellent med CK. I Bästa Hanhundsklassen blev han placerad som 4:a. SE Eiktyrner Of Sweden fick Excellent och blev 2:a i Öppen klass. Haritzas Diana fick Excellent och blev placerad som 1:a i Juniorklass tikar.

Den 28 juli var det utställning i Köping, och dit åkte jag med bästa Brita och hundarna SE Eiktyrner Of Sweden, SE Ingjarl Idavallen, SE Irpa Idun Ilmatar och Haritzas Diana.

Domare var Kristina Purens, Sverige, som gav Ingjarl Excellent och han blev placerad som 3 i Unghundklass hanar. Eiktyrner ställdes i Öppen klass hanar och blev 2:a med Excellent. Diana fick Excellent och 1 juniorklass. Idun fick också Excellent och 1 i unghundsklass.

Foto: Brita Öhlund