..och jag blev glad och varm i hjärtat av att läsa såväl ledare som det övriga innehållet i den. Hela bladet allt ifrån "Formandens leder", Avelsudvalgets inlägg ang en ny blankett för "Inmeldelse av sygdomme der antages at vaere arvelige" och övrigt innehåll andas en respekt för den enskilde uppfödarens/medlemmens kunnande och erfarenhet ta självständiga beslut, och utifrån en vilja av samverkan arbeta för klubben och gemensamt vårda rasen Dansk-svensk gårdshund med förnuft med målet att föda upp friska, sunda och rastypiska Dansk-svenska gårdshundar.

Här slås inte på missnöjestrumman för hur "oseriös" någon av rasens uppfödare som haft en tjuvparning av en för ung hund, ej heller läxas uppfödare upp vilka avlar utifrån sitt eget tysta kunnande om avelslinjer eller utifrån helheten av en kombination eller hund och inte enbart utifrån ett fåtal stipulerade värden. Inte heller varnas de Danska medlemmarna och uppfödarna för analkande epidemier utifrån enstaka upptäckta fall, ej heller påkallas DNA-tester i parti och minut för dessa som en räddare för rasen och inte heller förs det fram statistik som sägs påvisa "sjukdom" utifrån en teknisk mätmetod trots total avsaknad av kliniskt baserade fakta. Nej, i DSGKs medlemsblad understrykes att avlästa officiella HD-resultat inte ska skickas in till klubben - för de finns ju redan tillgängliga och offentligt publicerade på Danska Kennelklubbens hunddata, precis som det är hos vår Svenska Kennelklubb och deras Hunddata. Nej, de poängterar att HD-resultat ska inte anmälas till den danska rasklubben som sjukdom OM inte hunden har kliniska symptom och då ska dessutom dessa verifieras av veterinär. Så klok hantering av HD-problematiken i rasen, likt taxklubben i Sverige. Lars Audell, som byggde upp avläsningsavdelningen på SKK, berättade under en föreläsning att Taxklubbens företrädare helt lugnt hade konstaterat att deras ras såg annorlunda ut i sin skelettbyggnad, och att HD-avläsningen med Norbergs vinkel var utformad för brukshundar och att det som enligt mallen utvisade HD-fel i själva verket för deras ras inte var någon HD-defekt utan ett metodfel och alltså inte innebar något reellt problem för hundarna. Klokt handlat - var finns dessa visa sansade människor i hanteringen av vår ras? 
Du hittar mer från föreläsningen här: http://stoltaebbas.bloggplatsen.se/2009/10/12/2072695-lars-audell/

Just när det gäller höftledsdysplasi så är det något som sägs plåga rasen i Sverige som en mycket utbredd farsot och därmed pågående s k "hälsoprogram", ett "hälsoprogram" som infördes mot den då sittande styrelsens och en klar majoritet av uppfödarnas vilja. Detta "hälsoprogram" som införts på lantrasen Dansk-svensk gårdshund har som effekt att det selekterar och begränsar avelsbasen än mer och minskar den genetiska bredden i rasen - tvärtemot principer för avel i en lantras. Men vad många inte begriper är att den tekniska metod där höftledsdysplasi avläses genom mätning INTE är en klinisk sjukdomsdiagnos - avläst HD-resultat är en mätning utefter en skala - det säger inget om hur hunden mår, OM den har kliniska besvär av sitt "HD-fel" eller vilka kliniska symptom hunden har som härrör sig pga höftledsdysplasi. 

Nej, liksom i artikeln från Avelsudvalget i den Danska rasklubbens medlemstidning så tas upp frågan om gentester och dess användning där sans och balans och pragmatiskt förnuft präglar DSGKs inställning till generella DNA-tester i parti och minut. DKK liksom SKK har inställningen att validerade DNA-tester för en specifik variant av en viss rasbunden sjukdom kan vara värdefullt bidrag vid bekämpande av en kliniskt sjukdom i en ras, men generella DNA-tester vilka ej är validerade eller framtagna för en viss sjukdom i en viss specifik ras kan på grund av bristande tillförlitlighet skada rasen mer än de gör nytta. SKK skriver:

"Genetiska tester är ett utmärkt verktyg i avelsarbetet för bättre hälsa hos våra hundar, förutsatt att dessa tester är tillförlitliga, relevanta och används på ett klokt sätt. Uppfödare och hundägare bör noggrant utvärdera nyttan med och konsekvenserna av ett genetiskt test innan detta utförs. Risken med ett ensidigt eller överdrivet fokus på DNA-testresultat är att andra viktiga åkommor eller egenskaper hamnar i skymundan. SKKs avelskommitté vill understryka vikten av att man i avelsarbetet utgår ifrån hur vanligt förekommande och hur stort kliniskt problem en sjukdom är, snarare än att utgå ifrån vilka tester som finns tillgängliga. Om en sjukdom inte utgör ett kliniskt problem i rasen och/eller det DNA-test som erbjuds för denna åkomma inte anses tillförlitligt är det bättre att avstå från att testa sin hund. Risken är annars att avelsbasen begränsas på felaktiga grunder, eftersom du som uppfödare är skyldig att ta hänsyn till testresultatet i ditt avelsarbete. Det är viktigt att ha i åtanke att hundavel handlar om mycket mer än enstaka sjukdomar, och att genetiska tester, även om de idag är många, inte ger hela bilden."
(http://www.srrs.org/srrs/nyhetsarkiv/20160721-svenska-kennelklubbens-avelskommitte-informerar-om-genetiska-tester)

och vidare: 

"SKK/AK avråder mot bakgrund av ovanstående från de pakettester/multitester som i dagsläget finns tillgängliga. Ställningstagandet baseras på de brister i validering och/eller relevans som finns för en del av de ingående testerna samt de negativa konsekvenser för avelsarbetet ett okritiskt testande riskerar att få. SKK/AK rekommenderar istället hundägare/uppfödare att testa för den eller de specifika genvarianter som är av betydelse i den aktuella hundrasen, givetvis under förutsättning att dessa tester är validerade." 

(http://www.skk.se/Global/Dokument/Uppfodning/Informationsartikel-om%20dna-tester.pdf)

Tack för att få vara medlem och genom ert medlemsblad få känna lite tillförsikt för rasen och kunna glädjas för grannlandets medlemmar och uppfödares skull. Och tack gode gud att i alla fall SKK hyser en sund och förnuftig inställning till DNA-tester, ett synsätt som delas med DKK. För, det finns ju inga hundar utan sjukdomsanlag...lika lite som det finns människor utan sjukdomsanlag.  Allla däggdjur bär på sjukdomsanlag av en eller annan sort och vi kommer aldrig att kunna utrota alla sjukdomar genom DNA-tester, däremot kan vi snabbt förstöra och utrota raser om aveln begränsas på felaktiga grunder.   

Idag har jag varit till Ransäter på Värmlands Kennelklubbs Internationella hundutställning. Med mig hade jag Stolta Ebbas Yrsa Af Tinka och Gassman's Julius. Julius är ju erfaren och van vid utställningar, men för Yrsa så var detta hennes premiär i utställningsringen. Jag hade planerat allt så noga, så noga just för att minimera att Yrsa skulle få någon obehaglig upplevelse av sin första utställning. Jag först var in till ringen med deras utställningsburar och annan utrustning för då skulle jag kunna ha bättre kontakt och uppsikt över mina hundar på vägen in genom veterinär- och vaccinationskontrollen. Alla vet ju hur stökigt och trångt det är där och det är ju varje hundägares och uppfödares skräck att få sina hundar attackerade av någon annan hund. Valpar och unghundar är man ju väldigt varsam och rädd om för att de inte ska få en sådan upplevelse. Men, den planeringen gick totalt i stöpet idag då premiären för Yrsas del inleddes med en skräckupplevelse! Detta tack vare fruktansvärt oansvariga hundägare som utan tillsyn släpper ut sin Berner Sennenhane ur sin buss UTAN ATT TA PÅ HONOM KOPPEL!!!

Allt händer samtidigt. Jag står halft vänd mot min bil för att stänga bakluckan efter att ha tagit ut Yrsa och Julius, och så känner jag att hon trycker sig hårt mot mig. När jag vrider mig runt med Yrsa stående på två ben med ryggen tryckt mot mina ben så ser jag bara något stort, svart och en Julius som försvinner under denna stora Berner Sennenhane! Jag skriker till ägarna tvärs över att de ska ta sin hund! Dessa står då med ryggen mot mig och har alltså 0 koll, kontroll och tillsyn över sin hund! Hanen backar av mitt skrik men är på väg fram igen när ägarna äntligen reagerar. Inget bett hann delas ut men det som hände är illa nog för 3-4 timmar efter denna händelse så vibrerar Yrsa fortfarande av stressreaktionen, dessutom har jag nu en valp som visar rädsla för andra hundar och morrade mot de som kom nära. Hur kul är detta på en skala?

TACK så hjärtligt ni uppfödare av Berner Sennen för att ni sett till att jag kommer att få jobba häcken av mig för att få denna "lovande" (som domaren uttryckte det) tik lugn och säker i sammanhang där det är andra hundar närvarande och inte minst blir det ett hästjobb att få henne att vilja visa sig i utställningsringen. Eftersom ni uppenbarligen är uppfödare själva så borde ni verkligen förstå och veta hur viktigt det är med trygga och säkra hundkontakter under en valp och unghunds uppväxt för de ska bli trygga och säkra hundar som vuxna. Detta är för mig helt obegripligt hur någon uppfödare kan vara så nonchalant och slarvig gentemot sina uppfödarkollegors hundar. Ingen bra reklam för er! 

TACK också för den nonchalans och de föraktfulla kommentarer som ni fällde under tiden jag försökte lugna och berömma Yrsa då hon gick framåt och inte slängde sig i kopplets längd och försökte fly i panik bara bort, bort ifrån allt. TACK, för att ni förklarade att mina lugnande och berömmande ord var det som stressade upp henne. Vet ni vad? Jag trodde i min enfald att det var hennes upplevelse av att få er hund i attackställning som skrämde skiten ur henne. TACK också för att ni överlägset talade om för mig att "-Det hände ju inte något." Nej visst, mina hundar hann inte få fysiska skador, däremot orsakade ert slarv och oansvariga hundägarbeteende att Yrsa visade stressreaktion efteråt inför andra hundar som kom för nära och att Julius nu försvarar sin flockmedlem. Jag stannade kvar tills sena eftermiddagen just för att Yrsa och Julius skulle få "vänja" sig vid alla hundar och bearbeta det som hänt. 

TACK så hjärtligt för allt extraarbete och oro som ert oansvariga beteende orsakat, för nu vet jag vad jag ska göra en lång tid framöver. Jag ber en bön för att jag ska klara av den uppgiften. Jag vet hur fruktansvärt svårt det kan vara och har färskt i minne hur ofantligt mycket jobb det var då jag fick min 1-åriga schäfertiks psyke nästan förstört pga en oprovocerad hundattack. Lita på att jag intensivt ber en bön om att Karma bär er i minnet och ser till att ge er tillbaka i överflöd. 

...har en hel del med livets gåtor att göra.

Vaddå?

Joo, det är ju så att står man på en perrong i bortre Sibirien så nog kliver grannen av tåget som man skall gå på. Och skriver man något om t ex Eniro, så kan man ge sig 17 på att man har en uppfödning, som har en husse, som har en son, som har ett arbete, som är i ett bolag, som heter just så...    

Annars går livet sin gilla gång, nu något långsammare, börjar rent av kanske hoppas på att det någon gång i framtiden kan komma tillbaks till "normalt" tempo igen.

Det gör det inte när det gäller lilla Aurora - här skall allt undersökas i full karriär. Och går inte det, så låter hon i full karriär. Undras om pappa Otto varit HårdRockare i ett annat liv eller mamma Asta operasångerska... Hon kan låta högt, och hon kan låta mycket hon, lilla Aurora.

Konkreta planer har funnits att göra som John Cleese gjorde. Ni vet, som han gjorde i sketchen med papegojan - drog henne i disken tre gånger! Men, den papegojan var ju redan död, vilket Aurora kanske skulle komma att bli - mmm då skulle det ju bli tyst i alla fall...

Näe skämt åsido, det finns ju öronproppar, mamma scans köttbullar och en varm & mjuk famn!

...som företagare får man kontakt med mer eller mindre seriösa och ansvarstagande firmor - hantverkare såväl som annonsföretag. Men förstapriset i kategorin "högra handen vet inte vad den vänstra gör" har Eniro tagit. I slutet av förra året tecknade jag avtal om annonsering hos Eniro. Ett avtal för telefonkatalogen och Gula Sidorna samt ett avtal för webannonsering på Internet - med var sin försäljare då det hanterades av helt olika avdelningar inom/under Eniro. Dyrt och krångligt - JA!

Vid årsskiftet omorganiserades Eniro och det blev nu en försäljare för alla ingående delar, telefonkatalog, Gula Sidorna, webannons m m under Eniro AB. Sedan nu under våren så kontaktades jag (och många andra) av en försäljare pga av att Eniro AB nu ville häva ingått avtal och bryta tecknad period och teckna ett nytt avtal.

Bakgrunden är att avtalen löpt årsvis medan katalogens uppgifter färdigställs och trycks i april - alltså har det tidigare blivit fyra månader "gratis" övelapp för de som inte längre vill annonsera i nästkommande års telefonkatalog...därav Eniros omändring av avtalsperioderna.

Eniro har ju slogan att de kan svara på allt, men det har visat sig vara en överdrift av stora mått! När försäljaren kom på kundbesök så hade hon inte uppgifter om de avtal jag tecknat, hade inte några uppgifter på vilka försäljare som jag tecknat mina avtal med - kunde inte ens hitta dem trots att jag givit henne deras namn och direkttelefonnummer - "-...det fanns inte någon med det namnet inom företaget". När jag ringde fick jag däremot kontakt direkt, och han påstod bestämt att han inte hade bytt namn och fortfarande jobbade kvar i företaget....

När vi kommit så långt att ett nytt avtal var tecknat så skulle det som var inbetalt för resterande period krediteras på faktura för det nyingångna avtalet. Det kom en kreditfaktura där ett belopp fanns angivet men där utbetalningsavin var MAKULERAD. Jag kontaktade min en-försäljare-för-alla-tjänster och hon i sin tur kontaktade faktureringsavdelningen och jag fick svaret "-faktureringsavdelningen kommer att kontakta dig för att reda ut vad som blivit fel.".

Idag kom en faktura från Eniro AB - en faktura för det nya avtalet gällande den nya perioden april-april. En faktura på totalbeloppet för hela perioden, alltså ett  helt år. Ingen kreditering. När jag ringde och frågade varför inte krediteringen inte fanns med fick jag följande förklaring:

"-Vi gör alltid så.", säger Eniro.

"-Men, hur gör jag med fakturan och det belopp för ett helt år som står där? Menar ni att det är det beloppet som jag skall betala in?", säger jag.

"-Ja. Nej, det beloppet skall du själv dra bort krediteringsfakturans belopp från och så betala in mellanskillnaden.", säger Eniro.

"-Men, jag kan ju inte ha en faktura med ett angivet belopp och sedan ha betalt in ett helt annat belopp. Ett belopp som det inte finns någon referens till eftersom det på krediteringsfakturan står att beloppet är MAKULERAD. Det fungerar inte i min redovisning.", sa jag.

"-Varför har ni MAKULERAT krediteringen?", frågade jag.

"-Vi gör så.", svarade Eniro.

"-Varför har ni inte betalat ut det belopp som krediterats (för det gamla avtalet och resterande av detta året)?", sa jag.

"-Vi gör alltid så här.", sa Eniro.

"-Jamen, i min värld så - om någon kund krediteras - så antingen görs en utbetalning av krediterat belopp. Eller så på den nya fakturan så dras den summa som krediterats från totalbeloppet, och så faktureras man på mellanskillnaden.", sa jag.

"-Så gör inte vi.", sa Eniro...

Tar man detta i beaktande när det gäller serviceminded kundorientering mot bakgrunden av slogan  "Eniro kan ge Dig svar på allt" - så visst stämmer det alldeles förträffligt bra. Huvet på spiken, kan man säga. Svar får man ju, men användbarhet är en annan femma...

Men det vete sjutton om det blir någon fortsättning på Eniro AB då konkurrenten Hitta.se dessutom ju har ett jämförbart stort utbud av liknande tjänster, och jag har upptäckt att man hittar info om t ex telefonnummer hos dem vilket man inte gör hos E. Som man frågar får man svar heter det ju, men ibland får man inte ens det hos Eniro...