Vi kom ju på att det var ett antal gäster som besökte vår gård, men blev snart varse att dessa minsann inte var de enda. Till våra hundars stora förtjusning visade det sig att det även bodde en hel sorkkoloni i äppelträdgården. De bor där inte längre.

Det liknar nu instället mer ett slagfält med djupa kratrar överallt. Säga vad man vill om Dansk/Svensk Gårdshund, men flitiga är de när de själva vill! Visst är det fantastiskt med en så allsidig ras? Skulle man nu inte råka ha tillräckligt med jobb ändå, så ordnar de lätt det åt en…

En instinkt som är mycket starkt nedärvd hos rasen Dansk/Svensk Gårdshund är jaktinstinkten för råttor, möss och sork. Som alltid med instinkter så finns de där, men graden varierar naturligtvis på individbasis. I vår flock är det en tik som har fått dubbla doser av den förmågan, och det är vår Anni. Många är de gånger som vi fått hämta hem henne då hon blir fullständigt blockerad och totalt döv när hon fått korn på att det finns sork. Vad vi får hem är ett monster - en helt genomlerig hund där ögonen är irriterat röda av all jord, och med en kaka av lera i munnen som vi får hjälpa till att skrapa ut. Se så vacker hon kan se ut efter ett sådant arbetspass. Vilken utställning skulle inte hon kunna ta hem storslam på med den rastypiska O-utlooken...?

O-emotståndlig, eller hur?

Jaha, då var det dags igen! Dags för ännu ett avbrott i vardagens lunk - "Aldrig en vardaglig stund med en Dansk/Svensk Gårdshund" skulle man målande kunna beskriva livet med en DSG.

Det fanns hyresgäster inte enbart i äppelträdgården utan även i husgrunderna, vilket visade sig när vi väl flyttat in. Slika som går under förkortningen SSS, dvs Störande, Stökiga & Stinkande. Grävlingar! Denna grävlingkoloni har inte bara ockuperat husgrunden på huvudbyggnaden utan även drängstugans.

Om det nu bara hade varit att de hade egenskaperna SSS så hade de kanske fått vara kvar - men de innebär ju en reell fara för våra hundar. Inte någon av dem skulle klara en batalj med en grävling. Och när tre av dem, Lady och hennes två döttrar Anni och Bella spårat och ställt en grävling under drängstugan beslöts att något måste göras! Miljö- & Hälsoskyddsnämnden kontaktades och viltansvarig jägare kom farandes med en grävlingfälla. Fällan preparerades enligt alla konstens regler med en blandning av grävlinggodis, det vill säga rå köttfärs & hundmat toppat med stringlad honung, och gillrades sedan framför en av gluggarna i stenfoten. Husgrundens övriga gluggar sattes igen och sand spreds framför så att vi kunde se spåren vid eventuellt grävlingbesök. Mumma för en grävling var serverat!

Ha, trodde vi ja! Men det visade sig vara mums även för en annan listig och matglad individ! På morgonen, när hundarna släpptes ut för de dagliga morgonritualerna, gick vi runt huset på spårsökning då fällan hörs slå igen!

När jag kom runt husknuten fick jag se - inte en grävling - utan en skamsen Lady Stolta Ebba i fällan. Av hennes kroppsspråk att döma när hon släppts ut, såg det ut som om hon ansåg att det var förbaskat ofint av oss att servera slik delikat frukost inuti en så obekväm & trång anordning...

Eftersom det inte blev så bra matchning mellan frånträde av vårt gamla ställe och tillträde till vårt nya, har vi under vintern tillfälligt bott i radhus med tillhörande 20 kvadratmeter gräsmatta. Trångt och inklämt tyckte både vi, hundarna och katterna!  Men idag har vi äntligen flyttat från ghettot! Äkta hälften är borta på jobb under veckan, så sonen och jag har med gemensamma krafter och hjälp av flyttfirma transporterat det sista av bohaget till vår gård. Rörigt och inte riktigt modernt, men fritt och helt, helt underbart! Så vi längtat!

Första natten vaknade jag av att det kom besökare, passade då på att släppa ut hundarna för pinkning och utforska vem det var som gästade oss vid denna tidiga timma. Det skulle jag inte ha gjort! Det fanns inte bara bilburna besökare på farmen den natten, utan även fyrbenta & behornade sådana fanns i vår egen äppleträdgård! Una och Cad drog iväg med blixtens hastighet till äppleträdgården - det blev ett herrans oväsen - brak, dunsar & smällar, ylande & skällande. Tur att vi har en bit till kyrkogården då det blev en ljudsymfoni som kunde väckt upp en död!

Det tog en kort stund så hördes ett ylande som fick blodet att isa i mina ådror, för att sedan bli dödstyst. Ni må tro att det hann passera många tankar under de sekunder jag stod där i den kolsvarta natten! Men nästan omedelbart kom de två rymlignarna skamset tillbaka. En Cad som var klarröd av blod på sitt i vanliga fall kritvita bröst och med hängande haka. Han hade jagat bort älgen, troligtvis varit för närgången och fått en spark som skalat av hud och kött från framkanten av hakan och bak. Tänder, skelett och strupe vågade jag inte ens titta på, det fick veterinären sköta om när Cad låg på operationsbordet följande morgon.

Då Cad är min käre makes dyrbaraste juvel, så ni kan säkert föreställa er min vånda ínför att ringa och tala om vad som hänt.

"-Cad har jagat älg inatt och ligger nu på operationsbordet..."

Operationen gick bra, inga tänder utslagna och inga skelettbrott visade det sig - så jag kunde ringa i efterhand, tala om vad som hänt och meddela att allt gått bra. Den som led mest - förutom vår plånbok - var nog lille Cad själv. Han fick med sig en souvernir från veterinärkliniken - en strut på huvudet och med stränga order att gå i koppel tills minnet från älgjakten läkt...

Dansk/Svensk Gårdshund är ju känd för att vara en allroundhund, men detta att ha en älghund också hade jag gott kunnat vara utan.