Eftersom det inte blev så bra matchning mellan frånträde av vårt gamla ställe och tillträde till vårt nya, har vi under vintern tillfälligt bott i radhus med tillhörande 20 kvadratmeter gräsmatta. Trångt och inklämt tyckte både vi, hundarna och katterna!  Men idag har vi äntligen flyttat från ghettot! Äkta hälften är borta på jobb under veckan, så sonen och jag har med gemensamma krafter och hjälp av flyttfirma transporterat det sista av bohaget till vår gård. Rörigt och inte riktigt modernt, men fritt och helt, helt underbart! Så vi längtat!

Första natten vaknade jag av att det kom besökare, passade då på att släppa ut hundarna för pinkning och utforska vem det var som gästade oss vid denna tidiga timma. Det skulle jag inte ha gjort! Det fanns inte bara bilburna besökare på farmen den natten, utan även fyrbenta & behornade sådana fanns i vår egen äppleträdgård! Una och Cad drog iväg med blixtens hastighet till äppleträdgården - det blev ett herrans oväsen - brak, dunsar & smällar, ylande & skällande. Tur att vi har en bit till kyrkogården då det blev en ljudsymfoni som kunde väckt upp en död!

Det tog en kort stund så hördes ett ylande som fick blodet att isa i mina ådror, för att sedan bli dödstyst. Ni må tro att det hann passera många tankar under de sekunder jag stod där i den kolsvarta natten! Men nästan omedelbart kom de två rymlignarna skamset tillbaka. En Cad som var klarröd av blod på sitt i vanliga fall kritvita bröst och med hängande haka. Han hade jagat bort älgen, troligtvis varit för närgången och fått en spark som skalat av hud och kött från framkanten av hakan och bak. Tänder, skelett och strupe vågade jag inte ens titta på, det fick veterinären sköta om när Cad låg på operationsbordet följande morgon.

Då Cad är min käre makes dyrbaraste juvel, så ni kan säkert föreställa er min vånda ínför att ringa och tala om vad som hänt.

"-Cad har jagat älg inatt och ligger nu på operationsbordet..."

Operationen gick bra, inga tänder utslagna och inga skelettbrott visade det sig - så jag kunde ringa i efterhand, tala om vad som hänt och meddela att allt gått bra. Den som led mest - förutom vår plånbok - var nog lille Cad själv. Han fick med sig en souvernir från veterinärkliniken - en strut på huvudet och med stränga order att gå i koppel tills minnet från älgjakten läkt...

Dansk/Svensk Gårdshund är ju känd för att vara en allroundhund, men detta att ha en älghund också hade jag gott kunnat vara utan.