Ända sedan Cads äventyr med älgarna har han haft strut på huvudet för att inte få tillfälle att riva upp broderiet han har kors och tvärs i underkäken. Han har rastats kopplad och inte fått springa lös som han vanligtvis brukar. Fredag morgon så gick jag och Mannen i huset runt i trädgården och smidde planer – Cad följde mig troget i hälarna med kopplet släpande efter när vi gick runt och tittade på vad som och hur saker & ting skulle göras. Ända tills jag vände ryggen till under en sekund! Då var han och syster Una som bortblåsta!

Vi ropade och ropade, men ingen Cad och ingen Una. Vi sökte runt på gården, men fortfarande inte ett spår. Inte heller vid det vi kallar Krondiket fanns det några hundar. Krondiket ligger vid gränsen och dess kanter ser ut som de s k bergsfolkens byar – det är bebott med sorkar och slänterna har hål vid hål vid hål – ett eldorado för en Dansk/Svensk Gårdshund! När det gått någon timma och Una kom hem ensam blev vi riktigt oroliga – Cad i strut och med ett koppel släpande efter sig! Inte bra framtidsutsikter! Hade han fastnat? Han hörde ju inte så bra i struten…kunde han ha blivit påkörd? Var han dognappad? Vi var helt säkra på att han inte frivilligt skulle följa med någon människa, det är han för reserverad för. Men i och med kopplet som släpade efter, så skulle någon lättare kunna få tag i det och fånga in honom.

Jag ringde polisen och eftersöksansvarig i länet och anmälde honom försvunnen. Sedan började maken och jag söka av våra marker och skogen. Vi sökte också runt grannarnas lador och uthus men ingen hund i sikte. Vi ringde runt och frågade – ingen hade sett någon hund. Vi körde utmed vägarna och tittade i dikeskanterna – ingen Cad. När kvällningen kom och det började mörkna var han fortfarande spårlöst borta. Det finns lo, vildsvin och varg som rör sig i grannskapen – en liten hund har inte en chans att överleva ett möte med någon av dem. Vi började söka av grannarnas skog, men vid 12-tiden på natten fick vi ge upp då vi knappt såg handen framför oss. Det var nästan frost den natten – under dagen hade det varit stekande sol.

Tanken på att han satt fast någonstans gjorde ont.

På natten fick vi några timmars orolig sömn men vaknade vid 4-tiden på lördag morgon igen. Vid 5-tiden var vi ute och fortsatte söka av där vi slutat vid midnatt. Jag kontaktade Radio Skaraborg på morgonen, men trots att de inte hade egna nyhetssändningar under helgen, förmådde de Riksradion att få ut efterlysning av Cad i samband med ordinarie nyhetssändning varje hel timma. Fantastiskt! Ett Stort Tack för bemötandet, förståelsen och hjälpen Radio Skaraborg! Vi ringde också till polisen, jaktområdesansvarig, hundpensionat m fl men där fanns vare sig någon upphittad eller överkörd hund. Under förmiddagen blev vi några fler i sökarbetet vilket underlättade betydligt då vi kunde bilda skallgångskedja, och därmed effektivare söka av olika skogsområden. Men fortfarande ingen Cad.

Under lördag eftermiddag när vi tillfälligt återsamlats hemma på gårdsplanen kommer vår granne gående. I släptåg har han en mycket glad, törstig och hungrig hund. Vid ytterligare en genomsökning av uthus och ladugård hittade han Cad, han hade mycket riktigt fastnat. Jag tror ni kan föreställa er hur lättad & glad husse, men såklart även matte blev över återseendet?

Ett stort TACK till er som hjälpte till och även delade vår oro under dessa två hemska dagar. Tack till grannarna, Töreboda Agilitysektors ordförande Christina Johansson, Ulla Adamsson, Emilia, Eva, Berit, Anders, Radio Skaraborg, Mariestadspolisen m fl.