Två fina gårdshundspojkar och en liten ljuvlig tös kom till världen på novembers sista dag. Mor och barn vilar ut och mår bra kan rapporteras från korgkanten.

I och med de nya liv som startade igår så startar mardrömmen för mig. Tankarna väller in, går inte att stoppa. Tankar om diverse otäckheter som förekommer inom hundvärlden och kan drabba tik och små valpar. Hundpest, kennelhosta, herpes...."you name it..."! Oro och helvetesfasor plågar mig. Usch, varför fungerar jag på det sättet? Varför i hela världen utsätter jag mig för denna skärseld? Är det mig det är fel på, är det bara jag som fungerar så här eller hör det till uppföderiet?