Ni ska veta att det känns skönt att veta att det finns några av er som läser det skrivna i min blogg som bryr sig, medkänner och visar detta genom att ge en kommentar. Så Tack för era kommentarer Lollo, Vicke och Carina - de värmer.

Anni mår hittills bättre. Hon stödjer på frambenet, men rör sig försiktigt. Av medicinen är hon slö och trött och ligger och sover mer än vanligt. Ensam vill hon visst inte vara utan vill vara med flocken, och de med henne - de lägger sig runt omkring henne i solgasset. Ewert har varit O-vanligt lugn nu sedan O-lyckan hände - han går och passar på sin mor, och vill gärna vara nära henne.

De är verkligen fascinerande dessa Dansk/Svenska Gårdshundar - våra gårdshundar på Stolta Ebbas har så många ursprungsbeteenden kvar. Instinktiva beteenden som inte sönderavlats, inte än vill säga. Exempel på detta är till exempel att tiken kräks upp mat till sina valpar, gårdshundar från olika familjer okända för varandra bildar flock - oftast utan kurr och bråk. Har man flera gårdshundar så har jag sett att flocken "tar hand om" varandra, de andra "tröstar", "vaktar" eller "skyddar" den som är sjuk eller skadad. Har någon tik valpat så hjälper både tikar och hanar i flocken till att fostra och ta hand om valparna. Jag skulle aldrig litat på hanarna på liknande sätt när det gäller till exempel mina schäfrar. Är det konstigt att jag är förälskad i dem allesammans?