Idag fyller Töreboda etthundra år. Gratulanterna står i kö, men prominentast av dem alla är allt Kronprinsessan Victoria som reser till Töreboda via järnvägen och X2000. Programmet för dagen för Kronprinsessan blir firande av jubiléet på torget i Töreboda mellan klockan 12.00-14.30. Där blir det förplägning av kaffe & tårta till 1000 personer och glass till barnen under musikalisk underhållning, samt utdelning av utmärkelser. Vår blivande drottning Victoria skall också få åka traktor på Sötens Naturbruksgymnasium, titta på modern dörrtillverkning hos Dalocs och se keramiskt hantverk hos Töreboda Blomkrukefabrik. 

Under lunchen får Victoria frottera sig med lokala storheter som till exempel Göran i Apetorp, Lokalarkivet Henriksson, O-lydiga ordföranden för BUN samt Chefen i kommunen. Det är väl här som i Grönköping - Köpingen består men gycklarna kommer & går. Havest...annars så finns inte så mycket roligt att säga om detta persongalleri. Tur att Victoria är så yrkesskicklig och PR-skoladatt hon själv kan stå för glädjespridandet under den lunchen.

Nej, skämt åsido, för mig som lokalpatriot och royalist så är det väldigt kul att Töreboda får kunglig glans på högtidsdagen.

Den stilige hanhunden på bilden är kullbror med vår lilla beauty Bella Breidablick. Han är två år, äkta gårdfarihandlarhund och tilltalas i det civila som Balder Karlsson. På det omätliga skrävlet så förstår ni säkert att Balder Karlsson är vår egen uppfödning, man skall ju vara stolt över sina egna, är det inte så?

Balder Karlsson är en av ursprunget till den kull på tre små Dansk/Svenska Gårdshundsvalpar som regerar vårt hem för tillfället. En av dessa små är pappa upp i dagen, nämligen lilla fröken Fulla Fru Fröja. De andra två är killar, men lika mamma Una till färg och teckning. Killarna kommer att namnas till Frej Fimbultul och Frode Fimbultyr - trassliga tungtrillande tilltalsnamn, eller hur?

Vi fick en kallelse. Nej, nej, inte till Livets Ord eller liknande, och ska sanningen fram så var det inte vi som fick den heller. Det var vår bil som skulle infinna sig på Svensk Bilprovning AB för den årliga Argusgenomgången, det vill säga KontrollBesiktning. Som vanligt så sköts inte dessa sysslor av manfolket i huset utan de överlåts med varm hand till quinnfolket, vilket innebär att det ligger inom undertecknads ansvarsområde.

Ett år tänkte jag att jag skulle vänta ut karlsloken min. Jag hade klurat ut att om jag inte låtsades om eller tog tag i det här med besiktningen så skulle väl han, min älskade man, i sista minuten komma på att vi har en bil. En bil som det skulle komma att bli körförbud på om inte någon, det vill säga han såg till att få bilen besiktigad inom terminen.

Vad resultatet blev?

Jojomensan, undertecknad fick ge upp den Vassbölska envetenheten och själv pallra sig iväg in till närmsta bilprovning månadens sista dag, dagen innan körförbud skulle träda i kraft. Med spädbarn tryggt installerat i baksätet åkte jag i arla morgonstund till närmsta bilprovning och ställde mig i en redan lång kö - det var på den tiden Bilprovningen hade Drop-In. Drop-In och månadens sista dag betydde låååånga köer. Timmarna fram till Bilbesiktningen skulle öppnas fördrevs med matning av barnet ur egen förpackning, samt för egen del imundigades kaffe ur medhavd termos. Några timmar senare, när Bilprovningens personal börjat sin arbetsdag och med ett stort & brett flin öppnat portarna för oss Sista-Minutrarna kunde bilen besiktigas. Bilen gick igenom, och kunde köras ytterligare ett år innan nästa besiktning skulle drabba...mig.

Utöver planerad social- och miljöträning för våra valpar och unghundar så får de alltid följa med på allt som bryter vardagen därhemma. Så nu fick Ewert purras i tidig morgonstund - vilket en gårdshund i regel inte har, morgonstund alltså. Våra gårdshundar vill gärna ligga och dra sig framemot förmiddagen innan de mornat sig. Men för att återgå till dagens besiktning så tänkte jag att Quinna & hundvalp som åker och besiktigar... Nog sjutton borde väl det överväga på plussidan för att få bilen igenom, eller hur?

När vi kom in till besiktningen så charmade givetvis Ewert både personal och besökare. Svansen gick som en propeller, det var ju SÅ trevligt. När hälsandet var överstökat tog undersökandet av den konstifika lokalen vid, Ewert tog på sig arbetskostym och var ute på spårjobb! Han klev frejdigt på - över rullande järnrullar, gick på galler, ner i gropar, under bilar och Bingo! Han hittade rastplatsen med kakor till hundarna. Vilket himla trevligt place! Det fanns ju även dryckjom till mänskorna så matte kunde sitta ner en stund, på det sättet hann det ju slinka ner mer än en kaka...

Resten av tiden fördrev Ewert med att noggrannt studera "sin" besiktningskille och vad han gjorde med Ewerts bil. Killen körde billyften upp & ner och knackade med hammaren så det tjongade i plåten, men inte en rädsloreaktion syntes hos Ewert - bara trygg nyfikenhet.

Då blir jag som uppfödare stolt! Stolt över att vi (peppar, peppar) har gjort en parningskombination där avkomman inte har arvbar rädsla. Vi har ju några generationer som vi har god kännedom om, men man vet ju inte vad eller vilka egenskaper som döljer sig i linjerna bakefter och som kan dyka upp många generationer senare. Jag känner också stolthet över att jag lyckats med miljöträningen så att Ewert har blivit en trygg och stabil hund, en lugn & trygg hund som ser med nyfiken forskarblick på omvärlden!

Vi har smått i huset. Det småttiga är tre små valpar av rasen Dansk/Svensk Gårdshund. För dem är allt är nytt och främmande i den stora världen utanför den trygga korgen och mammas varma magfamn. Under deras 8 veckor här hos oss, så i takt med att deras hjärnors signalsystem utvecklas så stiger också valparnas färdigheter och förmågor. En hel världsrymd av dofter, ljud och synupplevelser fullkomligt exploderar och de är upptäcktsresande i hundarnas värld. En värld där vi som uppfödare är guide och tränare och har förmånen att få presentera omvärldens varierande miljö för valparna. En uppgift som vi lägger mycket stor vikt vid i vår uppfödning då detta - förutom arvet - utgör och avgör hundens mentala konstitution och kapacitet som vuxen.

Våra katter utgör ett spännande utforskningsområde för alla valpar - dem kan man tassa på för att känna den mjuka pälsen, vilken också måste provsmakas och kontrolleras om den verkligen är fastsatt ordentligt... Katterna Champis II och Saga är numer vana valpuppfostrare och har med tiden förvärvat en hög toleranströskel för denne sortens hemmets huliganer. De vet att de lätt kan komma undan genom att hoppa upp på någon stol, eller sätta stopp genom att visa en klo. Valparna å andra sidan lär sig respekt och blir signalsäkra genom denna kommunikation med katterna.

Häromdagen så höjdes takhöjden betydligt för valparna, himlen blev tak när gräsmattan beträddes för första gången. Som synes så var det många av våra andra fyrbeningar i flocken som ville vara med som stöd och hjälp i forskningsprojektet av världen utanför den trygga korgen. Tikvalpen på bilden är namnad till Fulla Fru Fröja - vad namnen betyder kan ni kolla på Wikipedias hemsida, avd Nordiska Mytologin.

Det tar några minuter av sakta tvekan...sedan verkar valpar få igång turbon och de springer nästan fortast av alla. Små vitaminpiller far omkring i, på och utanför gräset - de är överallt samtidigt! Tack för detta! Att få följa en bit på vägen är en av orsakerna till att man är uppfödare tror jag!