Den 27 september var det SGVK-utställning i Rimbo på Johannesbergs Slotts ägor. Vägbeskrivning och medföljande karta lämnade en del att önska - bland annat kan det ju vara bra för oss som kommer långväga ifrån att få veta namnet på platsen som utställningen skall hållas. På den i PM:et medföljande kartan kunde efter noggrann studie knappt urskiljbart läsas "Johannesberg" som tur var, och därmed kunde ett antal platser i och runt Rimbo via uteslutningsmetoden begränsas till just Johannesbergs Slott. "-Det var en hel del pyssel och det tog lite tid, men det gick att få fram var det var till slut!" var en av kommentarerna från ytterligare några långväga tillresande uppfödare och hundägare.

En knapp vecka innan utställningsdatum damp Rasklubbens för Dansk/Svensk Gårdshund medlemstidskrift Gårdhunden ned i brevlådan, där det i EN MENING nämdes att det skulle avhållas Avelsforum i samband med SGVK-utställningen i Rimbo (!). Den 22 september fanns så en länk utlagd på rasklubbens hemsida med information om att Avelsforum skulle behandla RAS - FEM dagar innan! Ett Avelsforum där Rasklubben för Dansk/Svensk gårdshund i god tid, hela 5 dagar innan annonserat på hemsidan om att detta skulle behandla RAS - RAS står för Rasspecifik AvelsStrategi och är av utomordentlig vikt för uppfödare, deras verksamhet och rasens utveckling och framtid. Detta Avelsforum hade alltså planerats in att avhållas efter att ett antal uppfödare i arla morgonstund tagit sig till utställningen, bevistat denna och sedan skulle sätta sig ner och behandla något så viktigt som... sin och rasens framtid. Faktum är att jag måste tillstå att det har skötts alldeles utmärkt - detta med frånvaron av information vill säga - ett maktverktyg som är av stora mått och inte att förakta!

Men - efter att ha startat dagen strax innan klockan 3 på natten, packat hundar, tillbehör och ungar i bilen och kört upp till Rimbo och ställt hundar - så väntade då Avelsforum. De satt där samlade alla de fyra (4) uppfödarna av Dansk/Svensk Gårdshund - den femte och den sjätte var inte klara nere vid utställningen ännu - när Avelsforum drogs igång. Den femte uppfödaren i samlingen var undertecknad, och när jag väl kom upp till Avelsforum, fick jag studera en lista författad av klubbens RAS-funktionärer med 10 frågeställningar/mål för ett framtida RAS för perioden 2010-2014. Den sjätte uppfödaren hade enkom för Avelsforum tagit sig från Södra Sverige till Rimbo just för att det skulle informeras om kommande förslag till RAS. När denne väl var klar på utställningen och kunde infinna sig på Avelsforum och fick klart för sig, att omarbetningen fanns inte och frågeställningarna - ja de var densamma som hade gjorts på Avelsforum i Tollarp i början på augusti där uppfödaren ifråga tillsammans med många fler hade varit närvarande. Jag frågar mig: Hur många fler uppfödare av de som var med på Avelsforum i Tollarp är det som på grund av bristande information inte är medvetna om att de just varit med och behandlat och omarbetat RAS för åren 2010 - 2014?

Visst ja, det var det där med INFORMATION, eller rättare sagt avsaknaden av den...

Dessutom, i det s k AvelsForum som var i Tollarp ingick till stor del även "vanliga" hundägare och medlemmar i grupparbetena. På intet vis menar jag att inte vanliga hundägares synpunkter är viktiga - men viktigast och av störst vikt för en ras, dess avelsarbete och mål för framtida avel är och förblir uppfödarens insikt, kunnande, erfarenhet, holistiska synsätt och förmåga att värdera delens vikt i förhållande till helheten!  Inte fackidiotens s k vetenskapliga evidensbaserade synsätt på hund(!)avel, teoretikerns teoretiska statistiksynsätt eller lekmannens tillika O-erfarna och bristfälliga insikt om hundavel eller rasen!

Kan i sammanhanget ínfoga Mr Ronnie Irvings, Chairman of the Kennel Club, ord vid SKK:s generella domarkonferens om den tradition som skapat våra hundraser:

"-Breeding dogs, like judging, is an art – not a science. The art should be supported by science, not dominated by it.”  

Nåväl, på Avelsforum i Rimbo framförde samtliga närvarande uppfödare unisont sina synpunkter till Rasklubbens sekreterare, som pga ordförandens hastigt insjuknande överrumplad hade fått axla ansvaret för att hålla i detta Avelsforum. Kritik som framfördes gällde dels den milt sagt undermåliga och bristfälliga informationen OM Avelsforum och OM RAS - undermålig och bristfällig i och med att det hade annonserats för minimalistiskt och alldeles för kort tid i förväg. Vi fick då av sekreteraren veta att detta inte stämde, rasklubben hade ju visst informerat - det hade i ett protokoll från första halvåret tydligt angetts att det skulle komma att avhållas tre Avelsforum under året...

Vidare ansåg vi närvarande uppfödare att kallelse/inbjudan kunde ha skickats (t ex med medlemstidningen) eller mailats ut till samtliga uppfödare. Detsamma gällde frågeställningarna - skall något så viktigt som RAS som avgör en uppfödares verksamhet och rasens framtida utveckling behandlas utfrån ett antal frågeställningar, bör dessa kunna utges i förväg för att ge uppfödarna en chans att förbereda sig, läsa på eller inhämta information i någon fråga ansåg samtliga. Dessutom är det rent förkastligt att lägga ett Avelsforum som behandlar en så viktig fråga som Rasspecifik AvelsStrategi för 2010-2014 EFTER en utställning - VEM har ork och förmåga att diskutera, fundera och analysera under några timmar en eftermiddag efter en utställning? Hur tror ni man känner sig då om man gått upp vid 2-3 på natten, kört i 4-5 timmar och varit på alerten under hela utställningens pågående? 

RAS är inte något som skall eller bör behandlas som ett hastverk, inte heller som ett hafsverk - vare sig av uppfödare eller av rasklubb - vilket man lätt kan få intrycket utfrån rasklubbens "prioritering" av Avelsforum för RAS.

Vi framförde en önskan om att Rasklubben skulle anordna ett nytt tillfälle för oss uppfödare i mellanSverige - ett från utställningar fristående RAS-Avelsforum. Dessutom ansåg samtliga att de ville ha ut frågeställningarna i förväg för att kunna bearbeta dessa i god tid innan forumet. Efter att sekreteraren per telefon framfört våra synpunkter, och rådgjort med ordföranden - kom hon tillbaks och meddelade att detta inte kunde ske. Det var detta Avelsforum som Rasklubben arrangerade och inget mer, punkt. Ville vi uppfödare kunde vi ju alltid träffas och diskutera RAS på egen hand.

Nu har RAS-funktinärernas frågor/mål för RAS för kommande period år 2010-2014 sänts ut till oss som var närvarande i Rimbo. Birgitta på Saringes kennel har gjort ett jättejobb i att leta upp uppfödare i Mellan Sverige, boka lämplig lokal på lämpligt avstånd, skicka ut inbjudningar och ordna med praktiska arrangemang kring Uppfödar Forum. UppfödarForum kommer att äga rum den 8 november i Strängnäs mellan kl 11-15. Missade du vad saken gällde i Tollarp, är uppfödare och intresserad av att deltaga i detta UppfödarForum - kontakta då Birgitta på Saringes kennel.

Mer om RAS kommer...

Bilden är på våra tre hanhundar - Ceasar på vänstra och Cad på den högra kanten, och så lille Ewert i mitten av korgen. Jag fascineras mycket av rasens egenskaper och just detta att kunna ha tre hanhundar tillsammans, sova ihop och vara i flocken är, som jag upplever det, unikt. Är det konstigt att man blir mer och mer förälskad i rasen?

Ibland räcker inte orden till i beskrivning av verkligheten. Hur det verkligen är och går till visar sig överträffa det mesta av diktandets konst i den vägen.

Låt mig ställa en hypotetisk fråga:

Om Du skickar en skrivelse via e-post till styrelsen i, låt oss säga Din rasklubb - Skulle Du anse att det var helt i sin ordning att när du trycker på "skicka" så levereras den samtidigt till en person utanför styrelsen?

Tänk er följande scenario:

Ponera att det har lagts upp en adress, till exempel styrelsen@rasklubben.se  Via den adressen fördelas inkommande e-post direkt ut till förtroendevalda i styrelsen - bara med det lilla extra faktum att förutom styrelsen så finns det ytterligare en adressat med i spelet också. Föreställ dig också att denna - för styrelsen såväl för utomstående osynliga e-postmottagare - får direkt till sin privata e-postadress ta del av e-post som medlemmar, uppfödare, vem-som-helst skickar till styrelsen (som de tror och förutsätter inte går vidare till någon annan). 

Skulle detta inträffa i verkligheten anser jag att det inte är ok.

Vad tycker Du?

BIS2 Valp 4-6 blev ett av resultaten från helgens utställning, med BIS2-rosett, stor prisbuckla och flera andra priser. Det var lille Ewert som gjorde premiär på utställningsarenan.  Bland cirka 300 anmälda hundar skred han obekymrat och glatt omkring med en nyfiken blick på allt det konstiga som hände runt omkring. Hundar med en stor variation av päls, färg, form och storlek som han aldrig tidigare hade skådat beskådades, och detsamma gällde för de som höll i snörena bakefter. Bra är att kunna få någon uteutställning till ett roligt och bra minne för valpen innan vinterns hallutställningar drar igång. Och det här blev ju till ett bra och roligt minne för matte och hela familjen Karlsson att minnas nu när vintern står för dörren! Bucklan? Ja den placerades på bästa platsen i hyllan så klart!

En liten påminnelse om att imorgon lördag är det gårdshundsträff igen. Denna gången strax utanför Töreboda vid stranden av Iglasjön. Vägbeskrivning via Eniro genom denna länk (följ det blå strecket från Töreboda Centrum till sjön nordost till "Iglasjön".)

Samling vid 10.30-tiden och sedan väntar trevligt umgänge, tipspromenad och många Pröva-På-Aktiviteter för hund & Husse/Hussa. För dem som det vill finns det möjlighet att grilla medhavda läckerheter, och får vi fint väder går det bra att bada trots sjöns förskräckande namn.

Träffens värdar för dagen är Emilia med Karlsson & Lina med Pepsi, Polly & Svea.

Välkomna!

DSG Skaraborg

Ni ska veta att det känns skönt att veta att det finns några av er som läser det skrivna i min blogg som bryr sig, medkänner och visar detta genom att ge en kommentar. Så Tack för era kommentarer Lollo, Vicke och Carina - de värmer.

Anni mår hittills bättre. Hon stödjer på frambenet, men rör sig försiktigt. Av medicinen är hon slö och trött och ligger och sover mer än vanligt. Ensam vill hon visst inte vara utan vill vara med flocken, och de med henne - de lägger sig runt omkring henne i solgasset. Ewert har varit O-vanligt lugn nu sedan O-lyckan hände - han går och passar på sin mor, och vill gärna vara nära henne.

De är verkligen fascinerande dessa Dansk/Svenska Gårdshundar - våra gårdshundar på Stolta Ebbas har så många ursprungsbeteenden kvar. Instinktiva beteenden som inte sönderavlats, inte än vill säga. Exempel på detta är till exempel att tiken kräks upp mat till sina valpar, gårdshundar från olika familjer okända för varandra bildar flock - oftast utan kurr och bråk. Har man flera gårdshundar så har jag sett att flocken "tar hand om" varandra, de andra "tröstar", "vaktar" eller "skyddar" den som är sjuk eller skadad. Har någon tik valpat så hjälper både tikar och hanar i flocken till att fostra och ta hand om valparna. Jag skulle aldrig litat på hanarna på liknande sätt när det gäller till exempel mina schäfrar. Är det konstigt att jag är förälskad i dem allesammans?

Hemkommen från veterinären så kommer reaktionen, tårarna trillar och jag skakar som ett asplöv. Varför? Jo, min älskade chokladhund Anni var ute en stund i eftermiddags och kom sedan in och la sig i sin korg. Jag märkte inget konstigt när hon kom in, men så ser jag att de andra hundarna stillnar och sluter upp kring henne. Hennes valp Ewert lägger sig bara helt lugnt och stilla jämsides med henne, ett inte så vanligt beteende i tandtrillar och slyngelåldern som han är just nu. När jag går fram så ser jag vad som har hänt. Ett hål, ett stort hål rakt in i bröstet! Bogben och bröstkorg syns under blodet som pumpar ut ur hålet. En typisk sticksårskada om det vore en häst - nu är det Anni som råkat ut för detta.

Här får jag helt hjärnsläpp! Kommer inte på ett enda telefonnummer, jag som har ett otroligt sifferminne i vanliga fall. Jag klarar inte av att få fram kontaktlistan eller telefonnummer på mobilen heller. Kommer på 118118 och de hjälper mig ringa först till vår lokala veterinär - inget svar. Ringer nästa, dvs Tassarnas Djurklinik i Töreboda, men dit får vi inte komma - de har inte tid med oss. Ringer vidare till Vadsbo Veterinär i Mariestad som tar emot oss direkt. Som tur är så var min son Jonathan hemma, han följer med i bilen och tar hand om Anni (och mig) medan jag försöker köra.

Skadan är ca 4-5 cm djup, ett sticksår rakt in mellan bogblad och bröstkorg som har penetrerat rakt in i nervknuten till höger framben. Hon har lite känsel i tårna konstaterar veterinären, men det är för tidigt att säga om rörelseförmågan kommer att bli nedsatt eller ej.

Nu är hon hemma, sydd och med strut på huvudet, nedbäddad i vårt sovrum. Denna gång fick vi med smärtstillande tabletter för några dagar framöver, och med en försäkran att vi får fler om det så behövs. Det känns skönt med tanke på hur hemskt det var för Bella för en kort tid sedan. Efter en operation där det togs bort sporrbenet släpptes hon iväg hem av den Djurkliniken helt utan förskrivning av smärtstillande - vilket vi och apotekspersonalen upptäckte när jag skulle hämta ut receptet 5 minuter innan stängningsdags. Försök få tag i en veterinär i Skaraborg vid den tiden! Det blev en fruktansvärd natt för Bella och för oss - hon låg och "grät" och gnydde av smärta hos oss under hela första natten igenom. Den upplevelsen  hoppas jag att Anni slipper nu.

Jaha, så kom han hem då...i detta skicket. Sicket skick & sicken hund! Han råkar faktiskt vara en äkta Dansk/Svensk Gårdshund vår Cad, då han ursprungligen är född i Danmark men numer Svensk. Vi har importerat honom från kenneln Muttington i Danmark. Dessutom uppfyller han ju standardegenskaperna väl då även han är Äkta Råttehund, precis som Anni. Dessa tu kan man se rumporna av när de står sida vid sida med huvudena nerkörda och gräver efter sork & möss i något av dikena runt vår gård. Och så här kan de se ut när de kommer hem...

Alla de andra hundarna blir lite oroliga och vill hjälpa till att putsa upp dem. Så där kan man ju inte se ut! tycks de tycka. Eller också är det för att hjälpa dem...att undslippa badkarets våndor.

Nu går vi och badar, Cad och jag.