Igår var det riktigt soligt och skönt, kändes som om det var den sista soliga höstdagen. Bilden är på vår Ceasar när han satt och njöt av värmen i solen, mediterande helt säkert över de älgben som väntar flocken som lördagsgodis.

Dansk-Svensk Gårdshund har nu ett hälsoprogram avs HD som de facto införs vid årsskiftet. Vid samtal med en uppfödarkollega så hade denne funderingar med anledning av de motsägelsefulla kommentarer som hörs från både hundägare och uppfödare med anledning av detta:

"-Ja jag vill i alla fall röntga för att vara 100 % säker på att jag inte använder sjuka djur i aveln!"

Sen när blev HD en sjukdom...?

Kanske nyckeln till tron att HD smittar finns att finna i denna misskonception?

Oooops...? 

"-Jag har röntgat lille Nicke",  säger Nippertippan "det blev C, men jag tänker minsann överklaga och röntga om!"

Skulle metoden vara vetenskaplig skulle inte ens tanken infinna sig att behöva röntga om, ej heller tvivlet om ett felaktigt resultat...  Om nu röntgen och officiell avläsning är ett kriterie för att enbart ha sunda och HD-fria hundar i avel, borde då inte metoden som man använder ha betydligt större tillförlitlighet...?

DSG Skaraborg höll gårdshundsträff i Töreboda den 12 september med stor uppslutning. Värdar för träffen var Lina och Emilia som hade lagt ner mycket tid och förarbete på arrangemanget. Cirka ett tjugotal tvåbeningar och ett femtontal fyrbenta slöt upp vid Iglasjöns strand och deltog i tipspromenad, spårning och viltspårning med avbrott för grillning och fika vid sjöstranden.

Frågorna på tipspromenaden var mycket kluriga och svåra, där hade Lina och Emilia verkligen bemödat sig att vi skulle få ordentligt med huvudbry och skrattattacker under promenadslingan genom skogen. Den som hade flest rätt var

Dick som vann förstapris, en liten återställare av kolhydratbalansen efter motionspasset.

På 2:a plats kom Annette, som även hon fick en kolhydratutjämnare av Stina som för dagen var prisutdelare.

3:a blev Alice som också hon fick liknande pris som de övriga.

Så trevligt att träffas, tack alla ni som kom - väl mött tills vi ses igen på nästa träff i november!

Lina, Emilia, Stina & Erika

DSG Skaraborg 

Rasen Dansk-Svensk Gårdshund godkändes som ras 1987 av Svenska Kenneklubben. Innan dess det ideella krafter jobbade med stort engagemang i många år dessförinnan för att samla information om hundar som hade namn som Skånsk Terrier, Råttehong med flera. Många var de som med stor hängivenhet deltog i det digra förarbetet för att kartlägga hundar i södra Sverige och i Danmark. De la ner sin själ, egen tid och pengar för hundrasen de älskade, och gjorde ett enormt arbete där de åkte runt på landsbygden och letade hundar som var rastypiska. 

Frontfigurer i detta arbete var bland annat Per Ola Sandnes, dåvarande ordföranden i Sydskånska kennelklubben och förtroendevald i Svenska Kenneklubben, tillsammans med Elsbeth Wahlstedt som också jobbade på Sydskånska Kennelklubbens kontor i Malmö. Båda hade de blandraser till Kennelorganisationens stora förfäran, de hade ju var sin Råddehong. Fler eldsjälar den här tiden var Stig Björnfors, chef för djursjukhuset i Malmö. Det kom in en skadad hund till djursjukhuset, en hund som aldrig hämtades ut igen men som under sin konvalescens på djursjukhuset vann Stigs hjärta. Hon fick en ny familj och blev familjen Björnefors nya hund. En annan eldsjäl som var med från början är Yvonne Bengtsson som än idag är aktiv uppfödare av rasen under prefix Peacewoods. Andra namn var Malte Göransson, Marianne Fürst-Danielsson, Kåge Fredriksson och Marie Meurling.

Den 21 februari 1986 var det 94 anmälda hundar som samlades till mönstring i Malmö i samband med utställning där. Arrangör var SKK, och Standardkommitté bestod av Bertil Sted-Gren, Ulla Magnusson, Karl-Johan Adlercreutz, Ingegerd Pettersson. Lokal arrangör för mönstringen var Per Ola Sandnes och Elsbeth Wahlstedt, Skånska Kennelklubben. Ansvariga för rasbeskrivning var Karin Slättne, Kristianstad och MM Madsen, Danmark. Mätning ansvarade Malte Göransson, Vellinge för, och mentalprov Åke Johansson och Ronnny Isberg, Malmö. Fotografering Birgitta Hultqvist, Malmö, videoupptagning sköttes av Hans Hultqvist, Malmö och SKK gav sedan ut en utgåva av mönstringen. 

Rasen godkändes sedan 1987 och den första utställning hölls på Sofiero i september det året. På den allra första utställningen på Sofiero Slott uttryckte en känd domare:

"-Detta är inget annat än en samling hundar med dålig antikonception. Vad är detta!"

Som svar på kommentar är detta skrivet till bl a den anonyma signaturen "Lösningen" m fl. 

• Det är SKK som i min egenskap av uppfödare sätter regler för hunduppfödning, lagar stiftar bl a JordbruksVerket. Rekommendationer är, precis som ordet säger, rekommendationer och frivilliga att följa.
• SKK är också den organisation som ställer kraven för hunduppfödning i Sverige. Uppfyller uppfödare, dvs jag inte dessa så utger SKK sanktioner, som t ex registreringsförbud eller anmärkningar. Några sådana finns inte.
• Skulle vi nu ha begått något regelbrott vid parning, kombinationer, ålder eller dylikt, så skulle vi ha valpkullar som ej registrerats. Det har vi inte.
• När det gäller hanhundar och ålder för första parning så finns det inte några som helst regler som reglerar detta, ännu. Kollar du med SKK och veterinär kan de tala om för dig att hanhunden är könsmogen vid 4-6 månaders ålder.
• Vad det gäller parning så sköter tiken det avgörandet, och veterinär samt SKK avgör om det är lämpligt och om en tik är i kondition att klara av det - Inte du!
• Tittar du runt lite bland uppfödarna i rasen så är det många av dessa som någon gång under sitt arbete har råkat ut för oplanerade parningar - jag är i fint sällskap med uppfödare som har lång erfarenhet av rasen. En del av dem som vid flera tillfällen gjort parningar som kanske är mer olämpliga med tanke på inavelskoefficient som t ex mor-son, far-dotter parningar - men det har blivit bra hundar de också. Du kanske hör av dig till dem också med ditt "tyckande"...? Jag anser att det är mer oetiskt och ur djurskyddssynpunkt värre att ge tiken abortsprutor, vilket är något jag helt enkelt inte klarar av att göra mot någon av våra tikar.
• Vi säljer våra valpar med full nyttjande- och äganderätt till våra valpköpare. Det innebär att vi inte ställer några som helst krav eller tvång på dem att t ex röntga för HD, ED, etc och ej heller ögonlysa eller DNA-testa avkomman. Vi förlitar oss på att de söker veterinär och går och röntgar om det uppstår problem. Vill de i framtiden avla får de ta ställning till röntgen självständigt.
• Du påstår att inte några av våra hundar är röntgade. Vi röntgar de hundar som går i avel, men ej med officiell avläsning. Det är en viss skillnad mellan röntgen och röntgen med officiell avläsning - det ena talar om om det är en frisk, funktionsduglig led, och den andra mäter leden efter en metod som med största sannolikhet inte passar gårdshunden så bra. Då jag under årens lopp har bekantat mig med ett antal hundar av bruksrasen schäfer med tillhörande röntgenkrav för rasen, tror jag att jag har lärt mig och kan jag se skillnad på en dålig och en bra led. Om inte, så råkar vi ha ledspecialister här på bonnvischan också, och inte enbart i Göteborg där du befinner dig.
• Du påstår också att det inte finns någon avkomma av vår uppfödning som är röntgad, något som inte heller överenstämmer med verkligheten.
• När det gäller att "ljuga, manipulera och prata skit" så finns det lysande exempel och ett antal vittnesintyg och vittnesmål på var sådant ordval kommer ifrån! Inte är det ifrån mig, men inte alls långt ifrån dig.

Är det något du har att framföra i fortsättningen så gör det under ditt rätta namn, och våga stå för dina skrivna ord som väl platsar i kategorin "lögner, manipulerande och skitprat". Lögner, manipulerande och skitprat är just det jag så starkt vänder mig emot - några egenskaper som definitivt inte hemma vare sig i en ras-/specialklubb, föreningsliv och inte i livet för övrigt!

Man kan ju leasa en tik för att ta valpar under eget prefix, vilket har blivit populärt nuförtiden. Men, om två personer från två olika länder äger ett kennelnamn gemensamt och äger hundar gemensamt - var skall man registrera valparna?

Det är många som har hört av sig och frågat hur det har gått med Anni efter olyckan (se inlägg Älskade Chokladhunden Min). Förlåt att jag inte har uppdaterat er om hur det gått, men Anni mår bra nu och såret har läkt utan komplikationer. Vad man kan se för blotta ögat så har hon inte fått några fysiska men när det gäller rörelseapparat eller känsel. Hon går, springer, hoppar och gräver efter sork precis lika och mycket som tidigare. Det enda synliga är att hon har ett stort ärr på bröstet, men det gör inte något - hon är lika högt älskad för det.

Alla valpar från F-kullen flyttade hemifrån för en tid sedan, mamma Una är singel igen. En valp gick på export och två är kvar i Sverige. Nu har det kommit bilder på Frode och hälsning från hans nya familj - bilder på händelser i vardagen som förgyller vardagen för en uppfödare. Frode har blivit stadshund och har en kompis med efternamn af Lynx i sitt nya hem. Det tog ett tag att samsas och lära sig varandras språk, men nu är de bästa vänner berättar familjen. Och en extra fin sovplats har de ju fått de tu, eller hur?